Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dagliga rummet i Åhus prästgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RÖNNOW (lugnt.)
Det vågar jag,
Som präst, som värd, som vän, som undersåte!
Nej, spara edra vreda blickar, konung!
Ty Kasten Rönnow låter sig ej skrämma
Ifrån sin plikt, om än ert tappra svärd
Stod riktadt mot hans bröst. I afton
Blir ingen ridt utaf, och därmed punctum!
KARL XI (brister ut i skratt.)
Jag får väl vika då för öfvermakten!
Men det är sannerligen synd om mig,
Som knappast sluppit från förmyndarne,
De gamla, förr’n jag fått en ny i dig.
RÖNNOW.
Den nye ropar nu med törstig mun:
En skål för unge segraren vid Lund!
(Dricker konungen till).
KARL XI.
Jag får väl dricka då, dig till behag!
Men Lund – ack, ja! – det var en härlig dag!
Där gällde endast seger eller död,
Ty stor var min och stor var landets nöd.
O, härars Gud! om då jag blifvit slagen,
Jag aldrig öfverlefvat denna dagen;
Men blodig blef den, som ej någon ann’,
På fältet lågo åtta tusen man
Af knappast sexton tusen, som där stridde,
Och snön var purpurfärgad rundt omkring; ´–
Och då jag tänkte underliga ting;
Jag svor i djupet af min själ en ed
Att hata kriget och att älska fred,
Se’n först jag hade den med äran vunnit,
Samt hämnats allt det svenska blod, som runnit.
RÖNNOW (för sig själf.)
Gud styrke er i denna föresats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
