Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dagliga rummet i Åhus prästgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KARL XI.
Jag segern vann, – jag vann den – dock med plats,
Ty juten, glömmande sin räfnatur,
Slogs denna gång som kungen ibland djur. –
(Lägger handen på pannan.)
Men jag må rysa än, när jag betänker
Den tid, som föregick; de tusen ränker,
Som spunnos kring mig. Utan hjälp och råd
Jag mig befann och såg min ofärd bråd.
Mitt hjärta nästan sönderslets af kvalen;
Jag trodde, att jag skulle blifva galen;
Hvartut jag såg det rådde mörker blott,
Och mina generaler i komplott
Mot mig –
RÖNNOW.
Jag minns det. Hvilken höjd af skam,
Då de tillbaka ville, och ni fram!
KARL XI.
De ville det. Men jag åt värjan tog
Och endast såg på dem. Min blick var nog,
Det hade gällt dem lifvet på minuten,
Om de ej lydt mig nu. Och tyst och sluten
Jag red i spetsen för min lilla här, –
Ack, ännu som en dröm för mig det är!
Jag var ju blott ett barn, ett oerfaret,
Då jag i hast blef kallad till försvaret
Af stolta arfvet från min store far.
Det gällde Skåne, Halland, Bleking, karl!
De skönaste juveler i min krona. .
Min ungdomsglädje ville ingen skona;
Jag mottog ett i grund förfallet verk,
Och jag stod ensam, fader Rönnow, märk!
RÖNNOW (med tårade ögon.)
Jag minns det nog! Jag allt förloradt trodde,
Ej anande den kraft, som hos er bodde;
Men innerligt till Gud jag bad för er
Hvarenda dag; jag kunde icke mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
