Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HAND-DJUR (PRIMATES) -
3:E ORDNINGEN: Halfapor (Prosimii) - 1:a Familjen: Lemurer (Lemuridæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALFAPOR.
ben, som om han kände sig i fara eller förlägenhet. På marken äro hans rörelser
otympliga, och han framskrider der långsammare än en padda. Då han stores, låter
han hora ett skarpt snarkande, hvarmed han tillkännagifver sin vrede. För öfrigt
synes han ej bekymra sig mycket om sin omgifning, hvarken menniskor eller djur.
En annan lori, den tröga lorin (Stenops tardigradus, fig. 27), i Ostindien
kallad Ton g er (sofvare) och T e va n g (smy gar e), är något bättre känd. Han bebor
de ensligaste skogarne på indiska fastlandet och Sunda-öarne, åtminstone Sumatra,
-tillbringande sitt lif i sällskap bestående af små familjer, som sofva om dagen. Han
sprider en oangenäm lukt, hålles emellertid ofta tam och har några gånger kommit
lefvande till Europa. Kroppslängden är 35 cm. - Sedan längre tid till baka har
jag en trög lori i min ego. Han är ett jemförelsevis godmodigt djur. Vid omild
-x.
^r^o ^- i^^.i^^
._~-^. ~–,^
^°"-’^/;
^^^
>:i-$^
v^)^r
^
.f \*JttS* /^’ .& sf
^
\S*s
.y/^, .»
«.<, .
’""?*/*/.
’Ztyfi:
*\/rÅ’/
$%.
^
/
"S
Fig. 26. Spenslig lori (Stenops gracilis). Va a^ nat- st-
Beröring värjer han sig med ett skarpt ljud, »kekekeker», och ibland med ett
eftertryckligt bett. Han hvilar hela dagen, fulla 12 timmar, i samma ställning som den
spensliga lorin, klättrar på grenar ganska skickligt, men alltid försigtigt, och
utsträcker dervid ibland, liksom hans samslägting, det ena benet långt från det andra,
på sätt af fig. 27 synes. På marken rör han sig med svårighet, dock ej så
hjelp-löst som hans samslägting. Sin föda för han med händerna till munnen. Bröd,
uppblött i mjölk, förtär han gerna, men i synnerhet är han lysten efter små
ryggradsdjur och insekter. Släpper man en fogel in i buren till honom, visar han just
ingen ifver och skrider ej fortare au vanligt fram mot den samma, men närmar sig
allt mer och mer, griper blixtsnabbt tag i sitt byte, för det lugnt till munnen,
krossar dess hufvudskål med ett kraftigt bett och uppäter i all maklighet först hjernan
och sedan de öfriga delarne. För sin omgifning är han för öfrigt ytterst likgiltig.<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0084.html
