Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -
5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 1:a Familjen: Kattdjur (Felidæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)men långsträckt; benen äro starka och jemförelsevis mycket grofva, med stora tassar.
Pelsens grundfärg är ljust ockragult, som på ryggen öfvergår i mörkt rödgult, på
buksidan och benens insidor i gulhvitt. De mörka strimmorna på öfverläppen äro
föga utpreglade, delvis blott antydda, fläcken vid mungipan liknar leopardens.
Hufvudet är ljusare än leopardens, emedan fläckarne äro glesare och mindre. Skuldror,
lår, rygg och sidor äro besatta med ringformiga fläckar eller rosetter, hvilka
framför leopardens utmärka sig genom sin betydande storlek. Regnbågehinnan är
vanligen gul. En svart varietet finnes på Ceylon och en annan rikhårigare med yfvig
svans längre öster ut. – Med säkerhet vet jag, att pantern finnes på södra och
östra Asiens fastland. Sjelf har jag erhållit honom från Indien, men huru långt
hans utbredningsområde sträcker sig, kan jag ej säga. Troligen är det han, som
uppträder i Palestina, Mindre Asien och Kaukasus.
Sundapantern (L. variegatus) skiljer sig från de föregående genom sitt lilla,
men långa hufvud, långsträckt kropp och en svans, som är minst lika lång som
kroppen, låga ben med starka tassar, mindre och mörkare fläckar, som stå mycket
tätt, hvarigenom den mörkt grågula pelsen erhåller ett svartblått skimmer. Af denna
panter är den af mig förut såsom egen art ansedda Svarta pantern (L. melas)
en helt svart varietet. De stora Sundaöarna, särdeles Java och Sumatra, torde må
hända uteslutande vara Sundapanterns hemland.
I lefnadssättet likna de asiatiska pantrarne och den afrikanska leoparden hvar
andra så fullkomligt, att det är tillräckligt att skildra det ena af dessa djur för att
äfven lära känna det andra. Jag sysselsätter mig derför i det följande
hufvudsakligen med leoparden. Han är otvifvelaktigt det mest fulländade af alla kattdjur.
Väl förefaller oss lejonet mera majestätiskt, tigern grymmare och ozeloten färgrikare,
men i anseende till harmonien i kroppsbyggnaden, hudens skönhet och rörelsernas
kraft, vighet och behag stå de, liksom alla öfriga kattdjur, långt till baka för
leoparden. Han förenar i sig alla de öfrigas mest utmärkande egenskaper i så väl
kroppsligt som andligt hänseende och visar oss rofdjuret i dess högsta fulländning.
– Man skulle tro, att leopardens drägt vore för brokig för en röfvare, som måste
vinna sitt byte genom att smyga sig på det; men hvar och en, som känner det inre
Afrika, finner det helt naturligt, att ett så brokigt djur undgår uppmärksamheten
till och med på ringa afstånd, ty färgerna på leopardens pels och på markens
växtskrud stämma på det noggrannaste öfverens. – Han förekommer i jemförelsevis stort
antal allestädes i Afrika, der det finnes sammanhängande skogar. Liksom de flesta
arterna af slägtet, har leoparden ingen bestämd vistelseort, utan lemnar en trakt,
sedan han utplundrat den samma eller varit utsatt för upprepade förföljelser.
Oaktadt sin mindre betydliga storlek är leoparden en farlig fiende för alla
djur och till och med för menniskan, fastän han helst undviker henne. Då han är
en mästare i alla kroppsöfningar och slugare än andra rofdjur, förstår han att
öfverlista äfven de mest skygga och försigtiga djur. Han springer visserligen ej fort,
men kan göra väldiga hopp. I klättring står han blott föga efter andra kattdjur.
Man finner honom nästan lika ofta i träden som gömd bakorn en buske. När han
förföljes, söker han regelbundet sin räddning i något träd. Om det behöfs, tvekar
han ej att simma öfver temligen breda floder, ehuru han eljest skyr vattnet. –
Leoparden är listig, lömsk, elak, blodtörstig och hämndgirig. Han mördar alla djur, som
han kan besegra, lika mycket om de äro stora eller små, om de försvara sig eller ej.
Antiloper, getter och får utgöra väl hans hufvudsakliga föda, men han klättrar
äfven efter apor i träden och efter klippdassar på klipporna. Det är han, som hindrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0134.html
