Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -
5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 2:a Familjen: Hunddjur (Canidæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)svartaktig. Den fullväxta vargen är omkring 1,60 m. lång, den 45 cm. långa
svansen inberäknad; höjden omkring 85 cm. Honan har svagare kroppsbyggnad,
spetsigare nos och tunnare svans.
Än i dag är vargen vida kringspridd, oaktadt hans område är betydligt
inskränkt mot i forna dagar. Han finnes ännu i nästan alla Europas länder. I
Spanien, Grekland, Italien och Frankrike är han ganska talrik, i Schweiz mera sällsynt,
i mellersta och norra Tyskland, Danmark och Storbritannien helt och hållet utrotad.
Numera uppträder han talrikast i Ungern, Galizien, Kroatien, Krain, Serbien,
Bosnien, Donaufurstendömena, Polen, Ryssland, Sverige och Norge. På Island och öarna,
i Medelhafvet tyckes han aldrig hafva funnits, men synes deremot förekomma i
Atlasländerna. Dessutom utbreder han sig öfver hela nordöstliga och mellersta Asien,
och tvifvelaktigt är, huru vida en honom nära stående anförvandt i Nordamerika
verkligen bör skiljas från honom såsom särskild art.
Vargen bebor ödsliga trakter och vildmarker, täta och dystra skogar samt
bergiga landsträckor med moras, söder ut stepperna, i Spanien till och med
sädesfälten, ofta nära bebodda trakter. Dessa undviker han i allmänhet mycket
mindre än man vanligen antager, aktar sig blott, så länge hungern tillåter honom det,
att göra sig mycket bemärkt. Med undantag af parningstiden stannar han sällan
längre tid på samma ställe, ströfvar tvärt om vida omkring, lemnar en trakt på
dagar och veckor och återkommer sedan för att på nytt afjaga den. I tätt befolkade
nejder visar han sig endast undantagsvis före skymningens inbrott, i aflägsna
skogar deremot smyger han, liksom räfven under liknande förhållanden, redan om
eftermiddagen omkring och söker efter något för sin ständigt skrikande mage. Om
våren och sommaren lefver han ensam eller ock i grupper af två eller tre, om hösten
i familjer, om vintern i mer eller mindre talrika flockar. Träffar man på två, så är
det i regeln (om våren, nästan utan undantag) hanne och hona; i större skaror
brukar hannarnes antal vara öfvervägande. En gång i flock, drifver vargen alla
företag för gemensam räkning, understödjer sina kamrater och kallar dem till hjelp
genom tjutande. I sällskap ströfvar han lika väl omkring som då han lefver ensam,
följer bergsträckor mer än 50 mil långt och vandrar öfver slätter af mer än 100 mil.
Under långvariga krig följer han härarne: så följde under åren 1812 och 1813 dessa
fyrfotade röfvare fransmännen från Ryssland ända in i Rhenländerna. Bevisligen
kan han på en enda natt tillryggalägga sträckor af 6 till 7 mil. Icke sällan, om
vintern vid djup snö temligen regelmessigt, bildar flocken en lång rad, i hvilken
vargarne, liksom indianerne på deras krigståg, färdas tätt efter hvar andra och så
mycket som möjligt i samma spår, så att det till och med för den sakkunnige är
svårt att afgöra af huru många stycken sällskapet består. Mot morgonen tager det
vandrande röfvarsällskapet sin tillflykt i någon tät skogstrakt, nästa natt går det
vidare, ibland äfven till baka. Mot våren, efter parningstiden, upplöses skaran, och
den drägtiga honan uppsöker, efter trovärdiga jägares bestämda försäkringar, mest i
sällskap med en hanne, sin förra eller liknande uppehållsort, för att framföda och
uppfostra ungarne.
Vargens rörlighet betingar ett motsvarande behof af näring, och han anställer
derför stor förödelse. Hans käraste kost består af hus- och större jagtdjur, så väl
däggdjur som foglar; dock nöjer han sig äfven med mindre djur af alla
ryggradsdjurklasserna, äter till och med insekter och försmår icke åtskilliga växtämnen. Om
sommaren skadar han dock mindre än om vintern. Skogen erbjuder honom då, utom
jagtdjuren, åtskillig annan kost, såsom räfvar, igelkottar, möss, foglar, kräldjur och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0162.html
