Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -
6:E ORDNINGEN: Insektätare (Insectivora) - 1:a Familjen: Pelsfladdrare (Dermoptera)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)och framåtlutande samt att de öfre hafva flikiga kronor. Skallen är aflång, baktill
platt och bred med mycket smal nosdel och fullständiga okbågar. Hjernan är
mycket liten, magsäcken rymlig och tarmen lång.
Kaguangen eller Röda pelsfladdraren (Galeopithecus volans, fig. 107) är
60 cm. lång, hvaraf 11 till 12 cm. komma på svansen. Färgen är brunröd. –
Pelsfladdrarnes hemvist är på Sunda-öarna, Moluckerna, Filippinerna och halfön Malacka
med kringliggande små öar. – Kaguangen har enligt Junghuhn ett stönande låte,
liknande ett barns eller en nödstäld menniskas jemmer, hvilket gör ett högst
obehagligt intryck. »Om dagen», säger han, »sitter djuret, som lefver ensligt i Javas
högt belägna skogstrakter, så stilla bland trädens grenar, att det nästan är omöjligt
att upptäcka det.» Hans slrarpa klor göra honom till en skicklig klättrare, deremot
ror han sig endast med möda på marken. Medan han plockar frukter och söker efter
insekter, stiger han uppåt i trädet, tills han nått toppen, och sväfvar derifrån öfver
till ett annat träd. Under sin klättring bär han flyghuden tätt sammanveckad
intill kroppen och hindras sålunda icke i sina rörelser, men då han vill begagna den
samma, går han ut på spetsen af en gren, hoppar från denna med en kraftig sats,
utsträcker alla benen och sväfvar långsamt i sned rigtning uppifrån nedåt öfver
afstånd, som stundom skola belöpa sig till 60 meter. Enligt Wallace består hans
föda af blad. »Man berättar», säger denne forskare, »att honan endast föder en
unge, hvilket äfven mina iakttagelser bekräfta, ty en gång sköt jag en hona, hvilken
vid bröstet hade en mycket liten, späd, naken, skrynkig och blind unge, som erinrade
om ett pungdjur.» Infödingarne äta kaguangens kött, och pelsen, som i finhet knappt
gifver efter för chinchillans, skattas högt.
Fig. 108. Tana (Cladobates Tana). 1/3 af nat. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0284.html
