- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
381

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

8:E ORDNINGEN: Tandlösa (Edentata) - 3:e Familjen: Myrätare (Entomophaga)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förblifva deras förnämsta födoämne. Deras kött ätes af infödingarne, pansaret
användes af många folkstammar såsom prydnad, hos kineserne begagnas fjällen till
allehanda qvacksalfvande. Den nytta djuren göra genom myrors och termiters
utrotande öfverväger vida den skada, som uppkommer genom deras gräfningar.

Den Långsvansade myrkotten (Manis longicaudata, fig. 161) blir 1-1,30 m. lång, hvaraf nästan två tredjedelar komma på svansen; hos yngre djur är
svansen jemförelsevis ännu längre. Fjällen äro innerst svartbruna och vid kanterna
gulaktiga. Borsthåren äro svarta.

Den enda mera utförliga underrättelse om deras lefnadssätt gaf Desmarchais:
»I Guinea finner man i skogarne ett fyrfotadt djur, hvilket negrerne kalla Quoggelo.
Leoparderna förfölja det oupphörligen och hafva ingen möda att upphinna det, då
det icke på långt när springer så fort som de. Det flyr visserligen undan, men som
det snart är upphunnet och hvarken dess klor eller mun gifva det vapen mot
rofdjurens fruktansvärda tänder och klor, rullar det sig till sammans och slår svansen
under buken, så att det öfver allt vänder fjällens spetsar utåt. Leoparderna vältra
det sakta med sina klor hit och dit, men sticka sig, så snart de taga hårdare i, och
äro tvungna att slutligen lemna djuret i fred. Negrerne slå det till döds med
käppar, flå det, sälja huden till de hvite och uppäta köttet. Inuti dess mun, som man
skulle kunna likna vid en anknäbb, ligger en mycket lång, klibbig tunga, som det
sticker in i hålen på myrbon eller lägger i dessa djurs väg; myrorna springa strax,
lockade af lukten, på den samma och blifva fastsittande. Så snart tungan är fullt
belastad, drager quoggelon in henne och håller kalas. Det är ett fridsamt djur».

Af andra arter förekommer den Kortsvansade myrkotten, malajernes
Pangolin (Manis pentadactylus), i Ostindien, i synnerhet Bengalen, Pondichery, Assam
och Ceylon, och var redan känd af de gamle. Aelianus omtalar honom och liknar
honom vid en jordkrokodil. Temmincks myrkott (Manis Temminckii)
upptäcktes först i Kapkolonien och finnes på Afrikas termitrika stepper.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free