- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
472

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -

12:E ORDNINGEN: Idislare (Ruminantia) - 6:e Familjen: Slidhornade idislare (Cavicornia)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

472

IDISLARE.

bruna. -. Kamau bebor icke blott Afrikas hela södra hälft, utan anträffas i stort
antal äfven i denna verldsdels mellersta och vestra delar. Förr var hartebeesten
öfver allt talrik inom Kapkolonien, men har till följd af de ständiga förföljelser för
hvilka han varit ntsatt blifvit temligen sällsynt. I de nordligare, af jägare mindre
besökta trakterna är han vanligare, och i hjertat af Afrika tillhör han på lämpligc^
orter de vanligaste antilop-art erna.

I trots af sin mindre vackra gestalt och sitt rent af fula hufvud, som förlänar
djuret ett’ lika egendomligt som klumpigt utseende, gör det likväl ett storartadt
intryck på åskådaren, särdeles då det galopperar. Visserligen ser det i början ut som
vore bakbenen lama, men då hartebeesten kommit rigtigt i farten, springer han med
ett vaggande, jemnt traf, bär hufvudet med de tunga hornen högt som en ädel häst,
lyfter fötterna som en skolhäst, piskar den hvita spegeln med sin glänsande svarta
svans och rör sig med temligen stor snabbhet. Derunder gör han underliga språng
och vändningar och roar sig ej sällan med sällsamma lekar. »Knappt femhundra
steg från vägen», säger Schweinfurth, »fjettrade en flock lekande hartebeester
vår uppmärksamhet. De lekte med hvar andra på ett sätt, att man nästan skulle
kunnat tro dem styrda af osynliga ryttare; och detta trots karavanen, som befann
sig på blott en half mils afstånd. Parvis jagade de omkring en skogsdunge, liksom
i en cirkus springande rundt omkring den samma, hvarvid andra flockar af samma
djur, tre till fyra i hvarje, såsom uppmärksamma åskådare höllo sig stilla på sidan
och om en stund aflöste de andra. Så fortsattes leken till dess mina hundar störtade
fram och i agade bort dem åt alla håll.»

ti O

Koantiloper, som från ungdomen stått under menniskans vård, bli mycket
tama, men gamla djur förtjena lika litet förtroende som andra stora antiloper, ty de
äro nyckfulla och lättretliga. Såsom villebråd skattas koantilopen högt. På Kap
plägar man skära köttet i strimlor, lufttorka det och koka en särdeles kraftig soppa
på det samma. Fallen, användes till täcken, af den garfvade huden göras remmar
och seldon, hornen arbetas på grund af sin hårdhet och glans till allehanda små
prydnader och redskap.

* #

Hästantiloper. - Till de ståtligaste medlemmarne af hela familjen höra
Häst-antiloperna (Hippotragus), som erhållit sitt namn af den stora näck- och
halsman, hvarmed de äro utrustade. Hornen, hvilka* hos en art tillkomma båda könen,
men hos de öfriga arterna endast bockarne, uppspira på pannlisten, böja sig i en
enkel men skarp båge bakåt och äro nästan ända fram till den släta spetsen
försedda med skarpt framstående ringar. Hufvudet påminner till form och utseende
något om genisens, men öronen hafva så väl till skapnad som längd en afgjord
likhet med åsnans; halsen är kort och tjock; bålen, som bäres af jemförelsevis smäckra
ben, är högre öfver bogarne än öfver landen, och svansen är lång med en tjock
hårtofs. Tårgropar saknas, men ersättas på visst sätt af hårbuskar.

I äldre resebeskrifningar öfver södra Afrika omtalas ofta en hithörande antilop,
som af nybyggarne på Kap erhållit namnet Bl å b ock, men sedan ungefär sjuttio år
till baka lär der vara fullständigt utrotad. Sannolikt var denna blåbock endast en
lifligt färgad hanne af Skimmelantilopen eller kapbornas Bastard-gemsbock
(Hippotragus leucophoeus, fig. 205, till höger), ett lika stort som vackert djur af nära
3 m. längd, hvaraf svansen upptager 75 cm., l,6 o m. höjd öfver skuldrorna och
gulaktigt hvit färg med rostfärgad skiftning. Enstaka djur äro, enligt Hartmann,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0492.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free