Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -
13:E ORDNINGEN: Mångklöfvade (Multungula) - 1:a Familjen: Elefantdjur (Proboscidea)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEFANTDJUR. 523
baktill knöligt uppdrifven ringvalk och framtill är den försedd med ett utmärkt
grip-verktyg, en tydligt afsatt, kägelformig, fingerlik hake. De väldiga betarne böja sig
starkt fram ur öfverkäken. Huden är i vissa rigtningar fint veckad, uti andra åter,
som korsa vecken, fint sprickig och synes sålunda nätlikt tecknad; blott på bröstet
förtjocka sig vecken till lösa och rörliga valkar. Hårbeklädnaden antydes af enstaka,
något tätare kring ögonen, på lapparne, på underkäken, hakan och bakre ryggen
stående hår. som endast i svansens spets utveckla sig till en åt två sidor delad tofs.
Håren äro bruna eller svarta, de som stå på lapparne hvitaktiga; de nakna hudställena
hafva en blekgrå färg, som likväl på snabeln, nedre delen af halsen, bröstet och buken
öfvergår i köttrÖdt och här tecknas med täta, droppformiga, mörka fläckar. Hofvarne
äro hornfårgade. Elefantens storlek öfverskattas vanligen något. Mycket stora
hannar äro från snabelns till svansens spets ungefär 7 m. långa, hvaraf omkring 2,25
m. komma på snabeln och l,4o ra. på svansen; deras höjd öfver skuldrorna uppgår
till 3,50 eller högst 4 m. Vigten lär vexla mellan 3000 och 4000 kilogram.
Indiska elefantens fädernesland ar främre och bortre Indien. I många delar af detta
yäldiga område har han redan blifvit utrotad, men ännu lefver han i alla större och
mera sammanhängande skogar så väl i bergstrakten som på slättbygden. Huru vida
de elefanter, som finnas på Ceylon, Sumatra och Borneo tillhöra samma art som
fastlandets eller bilda en egen art (Elepltas sumatran-us), må vi tills vidare lemna
derhän.
Deremot måste den elefant, som lefver i Afrika, arabernes F i hl (Eleplias
afri-canus, fig. 232), väl skiljas från. den indiska. Han öfverträffar sannolikt denne i
storlek men gör icke samma storartade intryck på åskådaren. Han är fulare, har
kortare kropp med högre ben, plattare hufvud med tunn snabel och ofantligt stora
öron. Snabelroten är platt och sjelfva snabeln afsmalnar snart på ett
oproportionerligt sätt, hvarigenom ansigtslinien erhåller ett högst betecknande utseende och eu
viss likhet med en roffogels. Hufvudets största bredd är emellan okbenen; panna
och underkäk träda långt till baka, hvaremot hos den indiska arten tinning, okben
och tuggmuskler sins emellan betinga samma bredd. Snabelns mynning omgifves
af en svag valk, och utskottet, som är mycket bredt och knappt förtjenar namn af
fiu ger, motsvaras baktill af en dylik f rams pri u gande bildning af mynningens bakre
kant; båda dessa utsprång kunna lägga sig intill hvar andra och så tätt tillsluta
mynningen, att denna blott blir en liten på tvären stäld springa. Högt upp på
hufvudet sitta de oformligt stora öronen, som icke blott täcka hela bakre hufvudet,
utan äfven nå bort öfver skulderbladen. Hudens veck och strimmor bilda ett gröfre
nätverk än hos den indiska elefanten. Med undantag af en svag hårkam på halsen
och nacken, bestående af några glesa, ända till 15 cm. långa, svartbruna hår, hvilka
nedhänga från bröst och buk, och enstaka strån kring ögonen och på underläppen
samt den tvåsidiga qvasten i svansspetsen, saknas hvarje hårbeklädnad. Hudfärgen
.är skifferblågrå, men grumlas af smuts och dam och förvandlas derigenom till blekt
gråbrunt. En af Kirk i Zambeziländerna dödad fihlhanne egde från snabelns spets
till hjessan en längd af 2,75 m., från hjessan till svansroten långs den böjda
rygg-linien 4,20 m., från svansroten till spetsen l,so m., således en sammanräknad längd
af 8.m. med en skulderhöjd af 3,14 m. Trots detta hade betarne till sammans
blott en vigt af 30 kilogr., hvarför djuret antagligen ej var särdeles gammalt.
Fih-lens utbredningsområde omfattar ännu i dag hela det inre Afrika, så långt detta
genom tle ärligen regelbundna regntiderna förlorat sin ökenkarakter och antingen
är beväxt med skog eller åtminstone med högt gräs. Om djuret någonsin före-<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0543.html
