Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -
13:E ORDNINGEN: Mångklöfvade (Multungula) - 1:a Familjen: Elefantdjur (Proboscidea) - 2:a Familjen: Tapirer (Tapirida)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)man i Indien att dessa senare äro elakare än honorna, men enligt min erfarenhet
är detta vanligen fallet.
I jemförelse med indernes ordentliga fångstanstalter och förståndiga, på
noggranna iakttagelser grundade behandling af elefanten, förfara de afrikanska
stammarne, som befatta sig med infångandet af fihlen, utomordentligt rått och oskickligt.
Medan de djerfvaste jägarne äro sysselsatta att affärda de gamla djuren, söka andra
bemägtiga sig ungarne, kasta snaror öfver dem, rycka omkull dem och fängsla deras
fötter. Flera man behöfvas för att på korta marscher föra de små vildarne till
djurhandlarnes uppehållsplats, och dertill fordras på vandringen en hel gethjord för att
förse dem med mjölk. Vid den hårda behandlingen utgjuta de tårar liksom en
sorgsen menniska, och icke så få duka under redan de första dagarne af fångenskapen
till följd af vägens besvärligheter, den ovanliga födan och slutligen de sår, som deras
bojor förorsaka, äfvensom af oförklarliga orsaker, sannolikt sorg öfver förlusten af
sina mödrar och sin frihet. – Vi sakna visserligen hos fihlen det uttryck af andlig
begåfning, som i så hög grad utmärker hans indiska frände, men vi skulle likväl
göra honom orätt, om vi derför frånkände honom förmågan att låta uppfostra sig och
lära något. Säkerligen torde han kunna läras att uträtta förvånande saker, ehuru
icke sådana som den indiska elefanten, om han blott behandlades på samma sätt som
inderne behandla denna. I våra zoologiska trädgårdar trifves den afrikanska elefanten
lika bra som den indiska, äfven under omständigheter, som föga motsvara hans
naturliga behof.
Elefantens kött smakar som oxkött, men är vida segare och groftrådigare.
Negrerne pläga skära det i långa strimlor, torka dessa i solen eller öfver elden
och rifva dem, innan de användas, till ett groft pulver, som sättes till deras enkla
rätter. Af det elfenben, som förarbetas hos oss, härstammar en god del från Afrika,
knappt mindre erhålles från Sibirien af den utdöda Mammuthen och blott en ringa
del kommer från Indien. Negerländerna i öfra Nilområdet utföra årligen en
betydlig mängd af denna dyrbara, år för år i pris stigande artikel, och såsom dess
vigtigaste stapelorter kunna vi nämna Kartum, Kordofåns hufvudstad, Obeid och
hamnstaden Massaua vid Röda hafvet. Ännu genomströfva talrika hjordar af det ståtliga
djuret det inre Afrika, men mer och mer glesna de genom menniskans förföljelser,
och detta icke allenast i norra och södra, utan äfven i verldsdelens östra och vestra
delar samt till och med i dess inre.
Andra Familjen: Tapirer (Tapirida).
Närmast elefantdjuren komma tapirerna, jemförelsevis små klumpiga djur, som
tyckas stå midt emellan elefanterna och svinen och utmärka sig genom en alltid
välbildad bål, med utdraget, smalt hufvud, smärt hals, en kort stump till svans och
medelhöga, kraftiga ben. De upprätt stående öronen äro korta och temligen breda,
de snedt liggande ögonen deremot små. Öfverläppen förlänger sig snabelformigt.
De kraftiga fötterna hafva framtill 4. baktill 3 tår. Den ganska starkt utvecklade
fållen är Öfver allt slätt åtliggande. Håret är kort men tätt och bildar hos de
amerikanska arterna en man från hufvudets midt till manken.
Schabraktapiren, såsom jag vill kalla honom (Tapirus indicus), utmärker
sig framför de öfriga genom sin storlek, en jemförelsevis smärtare bål, hufvudets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0553.html
