Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första flocken: Trast-tättingar (Cichlomorphæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖDSTJERTAR. STENSQVÄTTOR. 13
Vanliga rödstjerten (Buticilla phoenicurus, fig. 3, b). Hos gamla hannar
äro panna, hufvudets sidor och strupen svarta, den öfriga delen af öfra sidan askgrå,
bröst, sidor och stjert rosthögröda, framhufvudet och undersidans midt hvita. Honan
Hr ofvan mörkgrå, inunder grå, stundom med en antydan af clen mörkare strupfärgen.
Längden utgör 14 cm., hvaraf G cm. komma på stjerten.
Den vanliga rödstjerten bebor ett vidsträcktare område än hans saraslägtingar,
ty ban saknas icke i något af Europas länder, i hvilka han föredrager slättbygden
for dess löfskogar, men icke heller alldeles skyr bergstrakten och således slår upp
sina bopålar på hvarje ort, som någorlunda passar honom. Ät öster utbreder han
sig till Persien, men längre öster ut ersattes han af andra slägtets arter. Hos oss
infinner han sig först i april, lemnar oss åter i september och vandrar till Afrikas
inre eller i Asien till Indien. - Tonerna i de två och tre strofer, af hvilka
röd-stjertens sång består, äro milda och flöjtlika, visserligen något vemodiga, men i det
hela mycket angenäma. Han härmar äfven gerna andra foglars läten. Hans föda
utgöres företrädesvis af insekter, flugor och fjärilar, dem han samlar både från
bladen och från marken. Boet har regelbundet sin plats i ett ihåligt träd, endast
undantagsvis i murar och bergskrefvor, och alltid i en liten ihålighet, helst med trång
öppning. Det är bygdt utan någon egentlig omsorg, uppfördt af torra rötter och
halmstrån, utan ordning sammanfogade’, men i det inre rikt beklädt med fjädrar.
’ Cj C_/ * ?./
I senare hälften af maj anträffas i det samma 5 till 8 ägg. Den andra kullen
lägges i juli. - Den vanliga rödstjerten hålles oftare i bur än slägtets andra arter och
sjunger här flitigt nästan hela året om, men blir otreflig genom sin ständigt
upprepade lockton. Han har likväl många beundrare, som glömma detta obehag för
hans prydliga rörelser, vackra färger och putsade fjäderdrägt.
Svarta rödstjerten (Buticilla tithys), hvars utbredningsområde utgöres af
mellersta och södra Europa, Mindre Asien och Persien, har några gånger blifvit
anträffad i södra Sverige.
Familjen Stensqvättelika (Saxicolidae). Äfven dessa foglar äro, såsom
små-foglar, medelstora och hafva jemförelsevis långa mellanfötter. Deras stjert är tvär,
kortare än armpennornas längd och hos de flesta vid basen eller på sidorna hvit.
Stensqvättorna (Saxicola) äro foglar af temligen smärt kroppsbyggnad med
sylformig, framför näsborrarne afsmalnande näbb, som vid roten är mera bred än
hög, i spetsen något nedböjd, i kanterna knappt märkbart inskuren. Fötterna äro
höga med medelmåttigt långa tår, vingarne något trubbiga med tredje och fjerde
pennan längre än de öfriga. Stjerten är kort. temligen bred och tvärt afskuren,
fjäderbeklädnaden löst åtliggande. Trots all olikhet i färg finnas dock hos alla arter
vissa öfverensstämmelser i flera hänseenden.
Stensqvättan (Saxicola oenanthe, fig. 4, a) är på öfra sidan ljust askgrå, på
Öfvergumpen och undersidan hvit med rostgulaktigt bröst, svarta vingar, hvita
Ögonbryn och hvit panna. Hannen har ett bredt svart band genom ögat. Honans färger
äro orenare, mer rödaktigt askgrå; hon har ett brunaktigt band genom ögat. Om
hösten efter ruggningen blir öfversidan rostfärgad, undersidan åter rostgulaktig.
Längden utgör 16 cm., hvaraf stjerten upptager 6 cm.
Stensqvättan häckar från Pyrenéerna och Parnassus ända upp till Lappland
äfvensom i de under motsvarande breddgrader liggande länderna i Asien, men synes
i Amerika vara inskränkt till de nordliga delarne och icke förekomma söder om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
