Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första flocken: Trast-tättingar (Cichlomorphæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 TRAST-TÅTTIXGAR.
utan äfven under flygten. Under sång kommer han upp på toppen af en buske,
hvarifrån han fladdrande stiger 15 till 30 meter i höjden och åter allt jemt
sjungande störtar sig fladdrande i sned rigtning eller med åt kroppen dragna vingar
nästan lodrätt nedåt. Härigenom röjer han sig redan på långt håll för den som
känner hans vanor; eljest aktar han sig väl för menniskan. - Strax efter sin återkomst
till hemlandet bygger törnsmygen sitt bo i täta buskar, vass och långt gräs, sällan
högre än l meter öfver marken, men ofta så lågt, att boets underlag vidrör denna.
De tunna väggarna sammansättas vanligen af halm, ofta uppblandad med fårull, den
inre beklädnaden åstadkommes af .gräshalmens spetsar. Redan i andra hälften af
april äro de 4-6 äggen lagda. I bur hålles törnsmygen mera sällan än öfriga
arter, ehuru fogeln visserligen förtjenar mera uppmärksamhet än som för hans sämre
sång hittills plägat komma honom till del.
Artsmygen, som har en renare grå färg på ryggen och en mörkare färg på
sina ben, liknar eljest törnsmygen rätt mycket. Hans utbredningsområde sträcker
sig öfver hela det tempererade Europa och Asien, åt norr ända till Norrland, åt
öster till Kina, åt söder till Grekland, och på sina vandringar kommer han till
mellersta Afrika och Indien. Äfven ärtsmygen är en utomordentligt munter och
behaglig fogel, som aldrig stannar länge på ett ställe, utan är i ständig rörelse, gerna
retas med andra foglar och jagar omkring med sina likar utan att dervid akta på
menniskans närvaro. Endast då det är kallt eller vid regnig väderlek resa sig hans
fjädrar, eljest är fogeln alltid slät och smärt, då han qvickt och behändigt hoppar
omkring mellan grenarne och hastigt undgår iakttagarens öga. Deremot rör han
sig klumpigt och med svårighet på marken, hvarför han sällan går ned på denna.
Hans föda är af samma slag som de öfriga arternas. Boet står bland täta buskar
tätt öfver marken, i skogen företrädesvis i slån- och hagtornsbuskar, på fälten i
törnhäckar, i trädgårdar hufvudsakligen i stickelbärsbuskar, är i högsta grad lätt
bygdt, helt enkelt stäldt på qvistarne utan minsta fäste vid dem och liknar för
öfrigt de andra arternas bon. Äggen äro 4 till 6. Båda föräldrarne rufva turvis,
tills äggen inom 13 dagars förlopp äro kläckta, älska sin afkomma med lika stor
ömhet som de öfriga trädgårdssångarn e, begagna sig äfven af samma
förställningskonster, då fara hotar den samma, och förfölja dessutom fienden med ångestfulla
skrik. I allmänhet äro ärtsmygarne under fortplantningstiden ytterst misstrogna,
öfvergifva ofta ett redan påbörjadt bo, då de märkt att en menniska sett det, samt
lemna äggen, om de se att dessa blifvit vidrörda. Hafva de emellertid blifvit
öfver-tygade om menniskans välvilja, förlora de småningom sin misstro och tillåta, att
man under rufningen gifver akt på dem, blott man försigtigt nalkas boet. Ungarne
lemna de aldrig i sticket; äfven gökungar, som de ofta få utkläcka i föräldrarnes
ställe, uppföda de med stor uppoffring. Ärtsmygen låter lätt fånga sig, vänjer sig
utan särdeles svårighet vid fångkosten och uthärdar länge i bur. Vid god
behandling blir han mycket tam.
O t/
De båda öfriga trädgårdssångarne, som förekomma hos oss, skilja sig från de
föregående derigenom att de yttre stjertpennorna äro jemförelsevis längre och sakna
den hvita färgen eller äro ytterst föga utmärkta dermed. Såsom sångare äro de
särdeles framstående. Den Egentliga trädgårdssångare n (Sylvia hortensis, fig. 12,
b) har sin hemort i nästan hela Europa, från Lappmarken söder ut. Öster om Ural
förekommer han ej, men hans vinterfärder föra honom till vestra och södra Afrika.
- »Han är», säger Naumann, »en ensam, oförarglig fogel, som utmärker sig for
sitt stilla men verksamma lif, hvarvid han icke stör eller ofredar de honom om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>