Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första flocken: Trast-tättingar (Cichlomorphæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PARADISSNAPPABE. FLUGSXAPPARE. 53
dagar och uppföda gemensamt ungarne med små insekter. Bastardnäktergalen
tillhör de ömtåligaste burfoglarne och fordrar den noggrannaste skötsel.
Familjen Flugfångarelika (Muscipetidce) utmärker sig genom stora och
talrika vibrisser vid näbbens rot och genom en lång, inåt gradvis förlängd eller
åtminstone starkt afrundad stjert, samt genom korta mellanfötter och vingar, i hvilka
sistnämnda den andra handpennan är kortare än armpennorna. - Alla hithörande
foglar utmärka sig fördelaktigt genom sin rastlösa liflighet. De sitta högt upp på
trädens mest framskjutande grenar, hvarifrån de skåda omkring efter skalbaggar
och flyga äfven efter dessa med mycken skicklighet, fånga dem och återvända
derefter till sina sittplatser. Äfven krypa de jagande omkring mellan grenarne. Deras
stämma är angenäm, ehuru man hos dem ej kan tala om någon egentlig säng.
De praktfullaste arterna i familjen har man samlat i ett slägte, Paradissnappare
{Muscipeta), i synnerhet utmärkt genom hannarnes i högtidsdrägten starkt
förlängda mellersta stjertpennor och pannfjädrarnas förlängning till en tofs. - I östra
Afrikas skogar träffade jag ofta Släpflugsnapparen (Muscipeta melanogastra, fig.
22), en lika liflig som praktfull fogel. I högtidsdrägten är han på hufvud, hals och
strupe svart med stålgrön glans, på öfversidan med inbegrepp af vingar och stjert
hvit, på undersidan så när som på de hvita undre stjerttäckfjädrarna skiffergrå. I
vinterdrägt är han på öfversidan jemte de båda mellersta stjertfjädrarna kanel- eller
kastaniebrun, med den öfriga fjäderbeklädnaden såsom i högtidsdrägten. Honan
liknar hannen i vinterdrägt, men är likväl mörkare på undersidan. Längden är 37 cm.,
hvaraf de båda mellersta stjertpennornas längd utgör 28 cm., de yttres 9 cm. -
Släpflilgsnapparen har mycket gemensamt med de äkta flugsnapparne, men erinrar
äfven, om biätaren. Då han bär sin högtidsdrägt, är han en högeligen fängslande
uppenbarelse. Vid denna tid visar han sig äfven i sin fulla liflighet. Misstänksamt
vakar han då öfver sitt bonings-, sannolikt på samma gång rufningsområde och
angriper modigt hvarje fogel, som flyger genom det samma, samt nödgar till och med
korpen att lemna det. Svartsjukt förfölja hannarne hvar andra med utomordentlig
häftighet och uthållighet, mången gång en fjerdedels timme utan afbrott. De jaga
i hastig flygt efter hvar andra genom trädkronorna och de tätaste buskar, hvarvid
deras hvita stjertfjädrar fladdra såsom ett präktigt släp, uppburet af luften.
Familjen Flugsnapparelika (Muscicapidce). De korta mellanfötterna, som
framtill beklädas med flera plåtar, skilja denna familj lättast från trädsvalorna, med
Ii vilka de eljest hafva det mesta gemensamt.
Flugsnappare. I jemförelse med trädsvalorna har detta slägte (Muscicapa)
en längre näbb, hvars längd är större (hos trädsvalorna mindre) än halfva
mellan-fotens längd. Öfver allt der skog växer träffas den Gråa flugsnapparen
(Musei-*capa grisola, fig. 23, a) i hela Skandinavien. Äfven i södra Europa är han allniän;
mot öster träffas han på Kaukasus och Altaibergen. Öfver vintern flyttar han ända
in i det inre Afrikas skogar. I början af maj kommer han åter till oss. Hans drägt
är på ryggsidan grå, på hufvudet hvitfläckig; undersidan är smutsigt hvit, med
rostgul anstrykning på sidorna samt här och der glest gråfläckig. Kroppslängden
uppgår till 14 cm., hvaraf stjerten upptager 7 cm. - Flugsnapparen är alldeles icke
kinkig, utan håller till godo med hvarje buske, som någorlunda tillfredsställer hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
