Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Andra flocken: Fink-tättingar (Conirostres)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLODFINKAR. SKAGCMESAB. 69
då icke blott mjuka och sammetslena, utan i trakten af stjerten formligt sönderrispade
och dertill ovanligt långa. Stjerttäckfjädrarna uppnå nemligen i högtidsdrägten en
så betydlig längd, att de nästan undandölja de verkliga styrpennorna. - Eldfinken
bebor alla durrah- och dohhenfålt i vattenrika trakter från mellersta Nubien till djupt
in i det innersta af Afrika och föredrager odlade ställen framför obebodda; endast i
nödfall uppehåller han sig bland rörartadt gräs. Ett durrahfålt är hans paradis,
hvarifrån han endast med svårighet låter fördrifva sig. Här lefver han mera likt
rörsångarne än väfvarefoglarne. Liksom de förra klättrar han skickligt upp och ned
på grässtänglarne, qvickt slinker han genom safven på marken, och liksom
rörsångarne döljer han sig vid fara i halmens snår. Först sedan fälten blifvit afmejade,
hvilka under rufningstiden lemnade honom ett hemvist, ströfvar han. omkring i
landet såsom de andra medlemmarne af familjen. - Eldfinken kommer ofta lefvande
till oss, men förbises af den okunnige, emedan han blott få månader bär sin
praktskrud. I bur trifves han vid den allra vanligaste föda utan svårighet och fortplantar
sig äfven vid lämplig vård.
*
Ett slägte med svagare näbb och mera dyster färgteckning bildas af
Blod-finkarne (Astrilda), af hvilka vår bild upptager en art, den Lilla blodfinken
(Astrilda minima, fig. 29, c), som i mellersta Afrika, från Senegambien till Nubien,
lefver, liksom sparfvarne hos oss, i talrika skaror kring menniskans bostäder. Hannen
har en öfvervägande blodröd färg; honan är grå, hvitprickig på bröstet.
Kroppslängden är 9 cm. - Blodfinken är en liten behaglig och älskvärd fogel, som är i
verksamhet och rörelse så länge solen står på himmelen; endast under middagstimmarne
söker han under de ständigt gröna trädens skuggiga bladverk skydd mot solens hetta.
Eljest flyger han oafbrutet från gren till gren eller trippar ifrigt och beskäftigt
omkring på grenarne, på husen och på marken. Knappt någon af beslägtade arter
öfverträffar honom i snabb flygt och säkert ingen i den rastlöshet, som utmärker
honom. Under den torra årstidens sista månader har han fulländat ruggningeo, och
med de första vårregnen, ungefär i början af september, skrider han till
fortplantningen. Anda till dess lefver han i skaror, som nu upplösa sig i par, hvilka
tillitsfullt komma in i byarne och städerna samt spana efter ett passande ställe för sitt
bq§under taket på infödingarnes kägelformiga halm- eller tärningsformiga lerhyddor.
I någon hålighet eller på ett passande underlag sammanföres här en oredig hop af
torr halm, men i dennas inre bildas en väl afrundad, ehuru ingalunda sorgfälligt
beklädd håla. I nödfall häckar blodfinken äfven i träd och till och med på marken.
Hannen uppför sig med mycken ömhet mot honan, visar sig stridslysten mot en
medtäflare och rufvar äggen turvis med honan. Por hans vackra fjäderdrägt och
behagliga väsen har man sökt införa blodfinken i Cayenne, men så vidt man vet icke
ernått något gynsamt resultat.
#
I södra Europa, hufvudsakligast i dess östra delar, dock äfven i Storbritannien
och i en god del af mellersta Asien, förekommer ett slägte, Skäggmesar (Panurus),
som för sitt lefnadssätt och uppträdande oftast blifvit hänfördt till mesarnes familj,
men genom näbbens byggnad tydligen visar sig hafva sin naturliga plats i systemet
vid blodfinkarnes sida.
Skäggmeseu (Panurus biarmicus, fig. 30, a) har en vacker teckning af ljust
kanelbrunt på rygg och sidor, askgrått på hufvud och nacke, hvitt på undersidans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0089.html
