Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra flocken: Fink-tättingar (Conirostres)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 FINKTÄTTINGAR.
lorade honom ur sigte, men återvände snart och satte sig i samma buske, der han
förlorat sin kamrat. Många sådana exempel kunna anföras. - Ett träd fullt af
domherrar är en vacker anblick. Hannarnes röda färg afsticker om sommaren präktigt
mot bladens grönska och om vintern mot den hvita snön. Mot kölden synas de
fullkomligt känslolösa, ty förutsatt att de icke sakna föda, äro de mycket muntra och
lifliga under den strängaste vinter. Också skyddas de till fyllest af sin täta
fjäderbeklädnad, som äfven inverkar mycket på deras flygt, hvilken är lätt men långsam,
går i bågar och visar någon likhet med bofinkens.» - Domherrens föda utgöres af
träd- och gräsfrön, hvarjemte han förtär kärnorna af många slags bär och om
sommaren äfven insekter. Som han icke så lätt kan uttaga fröna ur gran- och
tallkottar, plockar han dem vanligen på marken. Deremot lösgör han med mycken
skicklighet kärnorna ur bärens kött, hvilket bortkastas såsom onjutbart. Om vintern
märker man snart domherrens närvaro i rönnbärsträd derpå, att marken under dem
fin-iies öfversållad med bärens återstoder. Endast i nödfall tager likväl fogeln till denna
föda och föredrager alltid frön. - I bergiga trakter, hvarest stora sträckor äro
beväxta med skog, som är rik på snår, bygger domherren sitt bo, vanligen på en ringa
höjd öfver marken antingen i någon förgrening af den högre småskogen eller på
någon sidogren af ett träd tätt intill stammen. Ytterst består det af torrt gran-,
tall- eller björkris, hvarpå följer ett annat lager af särdeles fina rotfibrer och
skägg-lafvar, och inuti fodras det med rådjurs- och hästhår, stundom fårull eller med späda
gräsblad och fina lafbitar. I maj träffas der 4-5 ägg. Honan rufvar dessa icke
fullt två veckor och matas af hannen så länge hon sitter i boet. Båda föräldrarne
dela omsorgen om ungarnes uppfödande, älska dem ömt och söka med egen lifsfara
försvara dem. - I bergstrakter tagas de unga domherrarne ur boet, innan de kunna
flyga, för att dresseras. Ju tidigare deras undervisning börjar, desto vackrare resultat
erhålles. I Thuringerwald uppfostras årligen hundratals unga domherrar och foras
sedan af fogelhandlare till Berlin, Warschau, Petersburg, Amsterdam, London, Wien,
ja, till och med till Amerika. Somliga lära sig utan svårighet hvissla två eller tre
stycken, andra förblifva för beständigt stympare; några minnas hela sin lefnad hvad
de lärt, andra åter glömma det snart, i synnerhet under ruggningen. Utom genom
sin härmningsförmåga utmärker domherren sig framför alla andra finktättingar
genom den lätthet, hvarmed han låter tämja sig, och sin gränslösa tillgifvenhet for sin
vårdare, till hvilken han träder i ett innerligt vänskapsförhållande; han jublar i
lians närvaro, sörjer, då han är frånvarande, dör till och med i det öfverniått af
glädje eller sorg, som hans herre bereder honom. Utan särdeles möda kan han
vänjas att flyga ut och in, äfven häckar han lätt i bur och förenar således en mängd
goda egenskaper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
