- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
81

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra flocken: Fink-tättingar (Conirostres)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRÖXIXGAR. SISKOR. 81

stycket. Nyss fångade gamla hannar betalas med omkring en krona. Det finnes
emellertid knappt en ömtåligare fogel bland kornätarne. De flesta omkomma af
kramp, hvaraf det andra eller tredje anfallet slutar med döden. De vilda hannarne
ingå mycket lätt förbindelser med tama honor och bli ytterst trogna, kärleksfulla
makar, som aldrig upphöra att med största ömhet mata sitt hjertas utkorade.» -
En närmare skildring af den tama kanariefogeln kan här så mycket hellre
utelemnas, som på de senare åren särdeles mycket blifvit skrifvet om kanariefoglar, deras
vård och handeln med dem, hvartill jag får hänvisa den häraf intresserade läsaren.

De nu följande slägtena inom denna familj hafva en rakare, kägelformig näbb,
hvars öfverkant är rak, icke böjd som hos föregående slägten.

Med en jemförelsevis stor näbb, hvars öfverkant är trind (icke skarp eller
kö-lad) och vid hvars spets S}^nas antydningar till inskärning i näbbkanterna,
kännetecknas Gröningarnes slägte (Chloris). Den öfver Europa, norra Afrika och Mindre
Asien utbredda Groningen (Chloris flavigaster, fig. 35, b) förekommer hos oss i
södra och mellersta delarne af landet upp till Dalarne och Helsingland. Hans
kroppslängd är omkring 14J/2 cm., hvari stjertens längd ingår med G cm.
Färgteckningen är öfvervägande grön, med gult vid roten af vingarnes och stjertens pennor;
honan och ungfoglarne äro oredigt fläckiga. - Endast på sina vandringar förenar
gröningen sig till talrika skaror med andra beslägtade foglar, såsom bofinkar,
pilfinkar, gulsparfvar, härnplingar och flera andra; eljest lefver han till sammans
parvis eller i familjer. Han väljer en liten skogsdunge eller en trädgård till
uppehållsort, utsöker sig härstädes ett bladrikt träd till sofplats och ströfvar härifrån ut efter
sin föda. Om dagen ser man honom hufvudsakligen på marken, der han plockar alla
slags frön. Hotar fara, flyktar han till närmaste träd och döljer sig i bladkronan.
Så klumpig han tyckes vara, lika så munter och snabb är han i verkligheten. Der
han vet sig vara säker, är han föga skygg, men i sällskap med andra ofta mycket
försigtig. Egentligen förtrolig är han aldrig och kommer exempelvis aldrig in på
landtgårdarne, äfven om den svåraste nöd trycker honom. - Gröningen plägar häcka
två gånger, vackra somrar till och med tre gånger. Redan före parningstiden
låter hannen träget höra sin enkla sång och stiger då, beständigt sjungande, tid efter
annan snedt uppåt i luften, hvarvid han lyfter vingarne så högt, att de nästan
beröra hvar andra med spetsarne, sväfvar fram och åter, beskrifver en eller flera kretsar
och flaxar nu åter långsamt ned till det träd, från hvilket han höjde sig. Medtäflare
fördrifvas efter häftig strid. Boet ställes på träden eller i höga häckar, i vinkeln
mellan ett par starka grenar eller tätt intill stammen och bygges allt efter
omständigheterna af mycket olika ämnen. I slutet af april finner man den första, i juni
den andra och, om han häckar ännu en gång, i början af augusti den tredje kullen.
Hvarje kull består af 4-6 ägg. Honan rufvar äggen ensam, sitter dervid mycket
hårdt i boet, matas under tiden af hannen och slutar rufningen på ungefär fjorton
dagar. Båda föräldrarne deltaga i uppsigten öfver sin afkomma och mata den först
med skalade och i kräfvan uppmjukade frön, senare med hårdare födoämnen af samma
slag. Frön af olika växter, till och med giftiga, men framför allt oljaktiga, såsom
roffrö, frön af lindådra, vildsenap, liampfrön m. ra. utgöra hans föda.

Närmast intill gröuingarne ställer Sundevall Siskornas slägte (Carduelis)j
som näst efter dem har deri jemförelsevis starkaste näbben inom denna grupp af

JBrehm, Foglarnes lif. 2:a uppl. 6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free