Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra flocken: Fink-tättingar (Conirostres)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÅSISKOR. ’ 85
En egendomlig form på underkäkens öfverkant skiljer Gråsiskornas slägte
{Aegiothus) från öfriga hithörande. Den eljest förekommande inböjda upphöjningen
af denna kant är nemligen hos gråsiskorna tvådelad, så att man framför underkäkens
ledgångar finner två små runda flikar, den ena bakom den andra, i käkkanten. For
öfrigt är näbben liksom hos de föregående siskorna från sidorna hoptryckt. Den hos
oss i hela landet förekommande, men blott i norden häckande Gråsiskan (Aegiothus
linaria) uppträder här i två oftast väl skilda racer: den Stornäbbade, som
företrädesvis håller sig i alar, och den S må näbb ad e, som helst tyckes vilja lefva i
björkskog. I sin färgteckning, en blandning af Ijusgrått och hvitt med mörka fläckar
.och med rödt på hjessan - hannarne med blekt rosenrödt bröst -, kommer hon
mycket nära hämplingarne, men skiljes lätt från dem genom sin svarta fläck på
ha-laii. Hennes längd är ungefär 13 cm., hvaraf stjerten upptager 6 cm. Hon
utbreder sig öfver den kalla zonen i båda veiidshalfvorna, så långt träd växa.
Härifrån vandrar gråsiskan årligen till sydligare nejder och uppträder dervid stundom i
-ofantlig mängd, hvilket särdeles är fallet då björkfröna, hvaraf hon i sitt hemlands
skogar företrädesvis lefver, efter en ogynsam sommar icke lemna henne tillräcklig föda
under vintern, utan tvingar henne till vandring. Huru stora dessa vandrande skaror
än tyckas vara, öfverträffas de likväl af de långt större skaror, som år ut och år in
.stanna hemma. Gråsiskan är lika mycket bunden vid björkskogen som korsnäbbarne
vid barrskogen och finner i honom om vintern frön, om sommaren, då hon häckar,
insekter, i synnerhet myggor, i största mängd. I mellersta Skandinavien väljer hon
till häckningsplats högt belägna skogar i bergen, i norden bebor hon lika väl hög- som
lågland, förutsatt att björken växer på båda ställena. Boet står merendels lågt öfver
marken på en af de härstädes buskartade björkarna, liknar till sitt byggnadssätt mest
hämplingens, är skålformigt och sammansättes af fina, små qvistar, hvilka bilda
underbyggnaden, halm, mossa, lafvar och hår, som utgöra väggen, och slutligen af fjädrar,
.som bekläda det inre. De 3-5, högst 6 äggen träffas knappt fore midten af juni.
- Under sin vistelse i främmande länder lefver gråsiskan visserligen företrädesvis
af björk- och alfrön, men derjemte af nästan alla andra små oljaktiga frön, som hon
plockar på stubbåkrarna. I synnerhet under de första veckorna af denna sin vistelse
visar hon sig såsom en varelse, den der ännu icke lärt känna menniskornas
illfundig-liet, kommer utan rädsla in i byarne och söker sin föda i menniskans omedelbara
granskap samt låter alldeles icke störa sig af henne. Först efter upprepade förföljelser
blir hon försiktigare, meii egentligen skygg blir hon aldrig. - Gråsiskan är en lika
00’ O Ö t’Ocj O
oförarglig som orolig, qvick och munter fogel, som i konsten att klättra mäter sig
med korsnäbbar och mesar. Björkar, hvilkas trådlika qvistar betäckas af dessa näpna
foglar, lemna en vacker anblick. Här hänger och klänger hela sällskapet upp och
ned i de mest olika ställningar och utplockar ifrigt fröna ur frukterna. Äfven på
marken hoppar hon omkring med skicklighet. Hennes flygt är snabb, vågformig,
sväfvande, innan hon sätter sig. Då en skara flyger öfver trädlösa landsträckor,
f ramstryker den gerna på temligen betydlig höjd, men. i trädrika trakter höjer den
sig sällan mer än nödvändigt. - Mot beslägtade foglar eller andra gråsiskor beter
hon sig på ett verkligen älskvärdt sätt. En skara, som en gång bildats, åtskiljes
icke mer, och den enskilda fogeln, som aflägsnar sig något långt, lockas ängsligt till
baka. Hon visar äfven sin tillgifvenhet för grönsiskan samt blandar sig, i saknad af
passande sällskap, bland sparfvarne och hämplingarne. Med alla dessa foglar lefver
hon i fred; kif och strid finnas öfver hufvud icke till för henne. - I bur börjar den
nätta fogeln utan vidare äta, blir på kortaste tid utomordentligt tam, nöjer sig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
