- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
89

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra flocken: Fink-tättingar (Conirostres)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÄDELFINKAR. GRÄS P ARF V AR. 89

ån en gång förnyas striden. Så är bofinkens rufningstid endast en oafbruten kamp.
Honan lägger 5-6 ägg, hvilka företrädesvis hon räfvar under 14 dagar, ty hannen
aflöser henne endast då hon för att söka sin föda nödgas lemna boet. Ungarne
uppfödas af båda föräldrarne uteslutande med insekter, men fordra föräldrarnes omvårdnad
äfven någon tid efter sin utflygt. Är emellertid denna omsorg förbi, skrida de gamla
inom få dagar till att lägga en andra kull. Föräldrarne älska sin afkomma särdeles
högt; de skrika klagande, om en fiende nalkas boet, och gifva sin ångest till känna
på det begripligaste sätt. - Bofinken är nästan hela dagen i oupphörlig rörelse; endast
under den starkaste middagshettan håller han sig något mera i stillhet. På grenarne
för han sig upprätt, på marken mera vågrätt, der han ömsom hoppar, ömsom springer;
på grenarne rör han sig gerna i sidorigtning. Under flygten tillryggalägger han större
sträckor på betydlig, kortare deremot på lägre höjd och beskrifver derunder snabbt
och prydligt grunda våglinier samt sväfvar ett ögonblick med utbredda vingar, innan
lian sätter sig. Sången utgöres af en eller två regelbundet afslutade strofer, hvilka
förändras på mångfaldigt sätt, föredragas med största uthållighet och ofta upprepas
hastigt efter hvar andra, af kännare noga urskiljas och betecknas med särskilda namn.
Förr uppskattades bofinkar med vackert slag utomordentligt högt och betalades med
nästan fabelaktiga summor; numera synes tycket för dem hålla på att försvinna.

Norrqvinten är den högre nordens bofink. Södra delen af hans
häckningsområde stöter dock till sammans med norra delen af bofinkens. Under vintern lefver
han i Tyskland och Frankrike, men stryker ända ned till Spanien, Grekland och i
Asien till Himalayatrakten. I hannens högtidsdrägt framträder starkast den djupt
svarta färgen, på hufvud, nacke, f ramrygg, kinder och öfra sidor af halsen, medan
strupe och bröst äro öfverdragna med rödgult. Honan har mattare färger.

Norrqvinten liknar mycket bofinken till lefnadssätt och lynne. Äfven han är
en trätlysten, ilsken och om födan afundsam fogel, så sällskapskär han för öfrigt
tyckes vara. Skarorna dela gemensamt glädje och smärta, men deras särskilda
medlemmar strida och kifvas oupphörligt med hvar andra. Till sina rörelser liknar
norrqvinten mycket bofinken, men står i sångkonst långt under honom. I sitt hemland
bebor norrqvinten barrskogar, helst om de äro blandade med björk, eller ock
björkskog, men uppträder alldeles icke så talriki som bofinken under samma
omständigheter, utan ofta så enstaka, att man länge måste söka honom. Hvarje par har sitt
eget häckningsområde. Boet liknar bofinkens, men har alltid mycket tjockare väggar
och beklädes utanpå icke blott af mossa, utan äfven ofta af björkbark, och täckes
stundom till hälften af de i öfre kanten inbyggda fjädrarna. Äggen äro 5-8.
Norr-qvintens föda utgöres af åtskilliga växteis oljehaltiga frön och om sommaren
dessutom af insekter.

Den knllriga kägelformen på näbben, beroende derpå att dess öfverkant är böjd,
är det mest utmärkande kännetecknet för det allom välbekanta Gråsparfvarnes slägte
(P as s er). I synnerhet den ena af de båda arter, som förekomma hos oss, kan
knappt vara obekant för någon af mina läsare. Det är Husspar f v en (Passer
do-mesticus, fig. 36, a), som öfver allt, der han förekommer, lefver i den innerligaste
gemenskap med menniskan. Han bebor den folkvimlande hufvudstaden lika väl som
den ensliga byn, blott denna omgifves af sädesfält, och saknas endast i enstaka
skogsbyar. Den framträngande nybyggaren följer han genom alla länder, som han förut
icke bebodde, följer skeppen och nedsätter sig på öar, der han förr var okänd, och
qvarstannar på spillrorna af förstörda orter såsom ett lefvande vittne till förgångna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free