Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra flocken: Fink-tättingar (Conirostres)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAPPSPARPVAR. SNÖSPARFVAR. 101
under täta växter och på dylika platser, består till det yttre af gröfre och finare
halm-strån och uppfylles inuti med dalripans mjuka fjädrar. Mot midten af juni äro äggen
fullständigt lagda till ett antal af 5-6. Nyss flygfärdiga ungar fann jag redan vid
midten af juli. Vid denna tid lefde de af mig iakttagna lappsparfvarne vanligen
parvis, men likväl redan i små sällskap, som möjligen redan kläckt. Ingenstädes
voro de skygga, men blefvo snart rädda, då de förföljdes. - Födan består under
rufningstiden uteslutande af insekter, hufvudsakligen mygg, som fans i magsäck och
kräfva på alla af mig dödade foglar. Under vintern deremot när sig äfven
lapp-sparfven af frön. Då han om hösten gerna sällar sig till lärkorna, fångas han ofta
med dessa och stundom i stor mängd, såsom fallet är i Kina, der han i massor vid
Tissa tider utbjudes till salu.
Sist bland sparfvarne uppföra vi Snösparfvarnes slägte (Plectrophanes),
liksom det föregående slägtet utmärkt genom en lång bakklo, men med en mindre
näbb, hvars hakvinkel, liksom på kornsparfven och gulsparfven, skjuter betydligt
framom höjdlinien från näsborrarne. - Oni sommaren är Snöspar f v en (Plectrophanes
nivalis, fig. 37, e) till största delen snöhvit, men på ryggen och handpenuorna -
utom ett tvärband närmare roten på dessa - svart (hannen) eller grå (honan). Örn
vintern är han fläckig på ryggen och har hufvud, bröst och sidor mer eller mindre
grågula. Hans längd är ungefär 16Y2 cm. - Äfven snösparfven bebor högtundran,
.så långt som denna, om också blott för några veckor, blir fri från snö, men alltid i
närmaste granskapet af den eviga snön. På Island är han den vanligaste landfogeln;
äfven på Spetsbergen, Novaja Semlja och i norra Grönland häckar han. Sjelf har jag
under sommaren i Skandinavien sett honom endast på Dovrefjelds högsta berg och i
norra Lappland omedelbart under snögränsen, men här ganska enstaka; på lågtundran
och Samojedhalfön har jag alldeles icke iakttagit honom. Hans vinterresa för honom
ända till södra Tyskland, stundom ännu sydligare, i Asien till södra Sibirien och
mellersta Kina, i Amerika till mellersta delarne af Förenta staterna. Bergklintar och
klippiga berg äro hans vistelseort. Här tillbringar han sitt korta sommarlif, här älskar
och häckar han. Boet anlägges alltid i en klyfta eller under stora stenar, består till
-det yttre af gräshalm, mossa och jordlafvar och är inuti fodradt med fjädrar och dun
samt har ingången om möjligt icke större än att föräldrarne beqvämt kunna slinka
ut och in. Äggen äro 5 till 6. Redan vid slutet af april låter hannen på snön eller
från spetsen af den sten, der han sitter, höra sin korta men klingande och angenäma
sång. Efter rufningstiden slå sig paren med ungarne till samnians till stora skaror,
som ännu en tid stanna i hemlandet, men derpå anträda vinterfärden. På
häcknings-orterna lefva de nästan uteslutande af insekter, särdeles mygg; under vintern måste
de nöja sig med frön. - Få andra foglar resa i så ofantliga skaror som snösparfvarne.
De besöka visserligen alla vintrar Tyskland, men förekomma blott sällan derstädes i
sådana massor som i höga norden. I Ryssland kallas de »snöflingor», och detta
uttryck är ganska betecknande, ty de hvirfla verkligen ned ur luften som snöflingor
från himmelen och betäcka fält och gator. Stundom uppträda de i massor på skeppen
för att hvila ut några ögonblick från sin vandring. Till sitt beteende liknar
snösparfven lika mycket lärkorna som sparfvarne. Han springer på samma sätt som
lärkorna, flyger lätt och väl, föga flaxande och i stora båglinier, under sina resor på
betydlig höjd, men eljest gerna tätt öfver marken. Sällskap, som söka föda, vältra
sig fram öfver marken, såsom Naumann särdeles betecknande yttrar, alldenstund
blott en del i sänder slår sig ned och de öfriga flyga fram öfver dem. De äro oro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
