- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
111

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje flocken: Kråktättingar (Coliomorphæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVARTFOaLAR. TRASKTRUPIALER. BALTIMOREFOGLAR. 111

stundom uppträder i stora flockar men om våren åter begifver sig åt norden i större
eller mindre skaror. Hannarne draga sjungande förut, såsom ville de genom sin
sång förmå honorna att följa sig. Under vägen slå de sig icke sällan ned i
medel-liöga träd, utbreda sin stjert, lufta sina fjädrar och låta höra sin välljudande sång,
i synnerhet tidigt på morgonen, innan de lemna sina platser, der de tillbragt natten,
ty de vandra endast om dagen. Så snart honorna infunnit sig, skrides till
häckning. Flera hannar förfölja en hona till dess hon utvalt en af dem och med
ho-iiom börjar bygga boet. Till dettas plats utses en låg buske eller en tät rör- eller
grästufva, och hit sammanföres en mängd torrt rör, hvari boets fördjupning bildas
och det inre derefter beklades med finare gräs eller hästhår. I boet läggas 4 till 6
ägg, och »nu», säger Audubon, »kan man iakttaga den trohet och det mod, som bor
i hannens bröst. Han vakar sorgfälligt öfver den rufvande honan. Hvar och en som
närmar sig boet angripes under höga skri, som tyckas uttrycka både fruktan och vrede,
och icke sällan far fogeln helt tätt förbi den menniska, som ofrivilligt eller med flit
störde hans lugn, eller ock sätter han sig på en gren öfver boet och utstöter så
klagande toner, att ingen medlidsam menniska längre tänker på att störa paret». -
Den första kullens ungar äro flygfärdiga i början af juni, då de förena sig med
tusentals andra af sin art och sjelfständigt drifva omkring. I första dagarne af augusti
flyger äfven den andra kullen ur boet, och vid denna tid infalla rödvingens skaror i
oräkneliga massor på de mellersta staternas nästan mogna sädesfält, hvarest deras
mängd vanligen omintetgör landtmannens största ansträngningar att freda sig för
dem. Har säden blifvit fullt mogen, lemna de åkrarne och samla sig på ängarna, vid
flodstränderna eller i säf och rör, förena sig dervid med trastar, rissparfvar och andra
beslägtade arter, med hvilka de bilda skaror, som fördunkla luften. Deras förföljelse
fortgår emellertid oafbrutet, man kan knappt göra sig en föreställning om de massor
som dödas, och likväl minskas icke deras mängd. Liksom stararne hos oss infinna
de sig i slutna flockar vid nattens inträde i rörskogarn e, der de hvila, någorlunda
fredade för sin ständigt hotande förföljare. - Rödvingen hålles ofta i bur, har små
fordringar, sjunger flitigt, är alltid munter och i rörelse samt lefver någorlunda
fredligt åtminstone med lika starka foglar, inen fortplantar sig icke, ett tecken till att
alla vilkor för hans välbefinnande icke blifvit uppfylda.

#

Familjen Gulstarelika (Icteridae). Hos denna familj finner man nästan
samma näbbform som hos närmast föregående; men näsborrarne sitta lågt, d. v. s.
närmare intill öfverkäkens sidoränder än intill dess öfverkant. Gula och svarta färger
äro de förherskande, och i synnerhet när den förstnämnda är öfvervägande, hafva dessa
foglar ett utseende, som gifvit anledning till deras för vexling med gyllingarne,
hvarför äfven de blifvit kallade Orioler. Eljest bära de ock namnet Trupialer. De
äro för öfrigt kända som klena sångare men starka skrikhalsar, byggande konstrika,
hängande bon.

Baltimorefoglar (fig. 48). En bland de allmännaste hithörande foglarne i
Nordamerika är Baltimorefogelii (Hyphantes baltimore), ungefär 20 cm. lång, hvaraf
stjerten upptager 8 cm. Hufvud, hals, haka, strupe, mantel, skuldror, vingar och de
båda mellersta st j er tf ja drar na äro djupt svarta; öfre vingtäckarne, gump, öfre
stjert-täckarne och alla de öfriga undre delarne lifligt orangegulröda. Honan har de öfre
delarne olivbrunt gråaktiga med otydliga långsstreck på mantelfjädrarna och undre
delarne orangegula. - Baltimorefogeln häckar i Nordamerikas östra stater från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free