Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje flocken: Kråktättingar (Coliomorphæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BALTIMOREFOGLAR. KRAKSTARAR.
113
Kanada ända till de vestra högslätterna, och från detta område vandrar han om vintern
ned till Vestindien och mellersta Amerika. Boet hänger alltid på en smal qvist och
tir särdeles konstrikt sammanväfclt. l Nordamerikas sydligare stater består det endast
af s. k. »spansk mossa» och är så löst och glest väfd t, att luften öfver allt lätt spelar
igenom det. Äfven i det inre finnas inga värmen bibehållande ämnen, och ofta
anbringas det till och med på trädens nordsida. I de norra staterna deremot Upphänges
det på qvistar, som äro utsatta för solens strålar, och beklädes i det inre med de
varmaste och finaste ämnen. Den byggande fogeln flyger ned på marken och
hopsamlar passande material, hvars ena ände han med näbb och klor fäster vid grenen,
samt hopflätar allt sammans med stor konst. Under denna,tid gäller det att akta
på garn, som blekes, ty fogeln släpar alla trådar han kan komma öfver till sitt bo,
i hvars väfnad man ofta anträffa b ändar af garn-och trådhärfvor eller af silkesnystan.
Äggen äro 4 eller G, och tre veckor efter deras utkläckning äro ungarne flygfärdiga,
hvarefter det gamla paret åtminstone i de södra staterna häckar ännu en gång under
sommaren. Innan ungarne flyga ut, hänga de sig ofta fast på boets utsida och krypa
iit och in, men derefter följa de omkring fjorton dagar föräldrarne och matas under
denna ,tid af dem. Så snart mulbärs- och fikonträden bära mogna frukter, infinna
de sig på clem liksom de förut gjort sina besök på körsbärs- och andra fruktträd,
hvarvid de kunna åstadkomma rätt betydliga härjningar. Om våren föda de sig
nästan uteslutande af insekter, som de antingen plocka på blad och grenar eller
under flygten. Deras rörelser äro prydliga och jemna; flygten är rak och uthållig;
på marken gå de temligen ledigt, men största färdigheten utveckla de likväl i träden,
hvarest de klättra i kapp med mesarne. Baltimorefogeln hålles ofta i bur för sin
vackra drägts skull.
De största hithörande foglarne, Kråkstararne (Cassicus), med näbbens
Öfver-kant starkt utbredd uppåt pannan, -motsvara i Amerika till en del våra kråkfoglar.
I sitt lefnadssätt hafva de mycket gemen samt med föregående slägte. Då säden
eller frukten mognar, nalkas de utan skygghet boningarna och bli då stundom
besvärliga. I skogen jaga de insekter, de större arterna äfven små ryggradsdjur,
hvarjemte de förtära frukter och frön. Deras stämma saknar icke välljud och
utmärker sig genom stor böjlighet och härmningsfÖrmåga. »Det gifves knappt», säger
Schomburgk, »en oroligare och mera larmande sångare än en sådan härmfogel.
Tiger den omgifvande djurverlden, uppstämmer han sin egen sång, som är rätt
behaglig, men plötsligt låter må hända en pepparätare höra sin ihåliga stämma, och
genast härmas han af kråkstaren; bräka fåren, svarar denne utan vidare i samma ton;
börja de olika spettarne väsnas, väsnas han med dem. Ljuder nu några ögonblick
ingen annan stämma, återtager lian sin egendomliga sång till dess denna kanske
genom kalkonernas skrik eller ändernas snattrande afbrytes, då han ögonblickligen
instämmer med dem. Alla clessa efterhärmade toner ledsagar fogeln med så
sällsamma rörelser och vridningar på hufvud, hals och kropp, att han mången gång
narrat mig att brista ut i skratt öfver hans löjliga fasoner.» - Äfven genom sin
bobyggnad utmärka sig kråkstararne. De bilda nemligen häckningskolouier och
upp-liänga sina pungformiga, temligen konstrika bon gemensamt på ett och samma
träd, icke sällan i broderlig endrägt med andra arter, som efter kläckningen gå sin
egen väg och icke bekymra sig om dem. Bona likna stora, nedtill starkt fylda
hagel-pungar, sådana dessa fordom brukades, men äro så luftiga och glesa, att man genom
dem kan se den rufvande fogelns ljusa undergump. Deras byggande fordrar mycken
Krclim, Foglarnes lif. 2:n uppl. . <S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
