Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje flocken: Kråktättingar (Coliomorphæ) - Fjerde flocken: Klättraretättingar (Certhiomorphæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glänsande kanter, samt mycket långa fjäderknippen på sidorna af bröstet, hvilka till
hälften äro fjuniga, men sedan hafva nakna skaft. Den underbara fogelns längd är
32 cm,, hvaraf stjerten upptager 8 cm. De sammetslika fjädrarna på hufvudet,
halsen och bröstet äro svarta med mörkgrönt och purpurviolett skimmer; bröstsidofjädrarna,
hafva samma färg så när som på en glänsande eller skimrande smaragdgrön kant;
de långa upprispade bröstsidofjädrarna äro präktigt guldgula, men denna färg
bleknar och förvandlas till smutshvitt, så snart skinnet endast en kort tid utsättes för
ljus och rök. Vingar och stjert äro violetta, vackert glänsande, vid vissa dagrar
bandade. Af de långa sidofjädrarna nå de längsta ut öfver stjerten och de sista,
understa förvandla sig till en lång, naken, trådsmal bildning, som vid sitt ursprung
är guldgul men sedan blir brun. Hos honan äro öfre delen af hufvudet, undre
delen af halsen och öfre ryggen svarta, de sammetslika hufvudfjädrarna med ljus
purpurglans, undre delen af ryggen, vingarne och stjerten äro rostbruna, de stora,
vingpennorna på inre sidan svarta. Hela undersidan är på gråhvit eller smutsigt
gulbrunaktig botten tecknad med vågformiga, svarta tvärstrimmor. — Trådtofsfoglarne
lefva, enligt Rosenberg, i små flockar eller familjer, äro starka flygare och bebo
uteslutande Nya Guineas östra och vestra kuster samt ön Salavati, hvarest de
föredraga de bergiga delarne och alldeles icke äro sällsynta. I magen på dödade
trådtofsfoglar anträffades frukter jemte enstaka återstoder af insekter. Under
häckningstiden uppreser fogeln ringformigt sin bröstkrage framåt och utspärrar de långa
sidofjädrarna till en praktfull solfjäder. Wallace lemnar en annan skildring af
tråd-tofsfogelns lif, enligt hvilken han besöker blommande träd, särdeles sagopalmer ock
pisang, för att utsuga blommorna. Alla trådtofsfoglar, som af Wallace dödades,,
hade i magen endast en brun saft, sannolikt nektar från blommorna, men en fången
fogel, som Wallace såg, åt gerna insekter och meloner.
Fjerde flocken: Klättraretättingar (Certhiomorphæ).
Dessa tättingar utmärka sig genom en synnerligt stor baktå, medan framtårna,
äro spensliga., långa, vid roten mycket hoptryckta och genom sammanväxning af första,
leden i hvardera af dem förenade med hvar andra. Klorna äro synnerligen spetsiga
och från sidorna hoptryckta; mellantåns klo är rak. Vi återfinna således här till en
god del samma karakter, som utmärkte sista falangen i föregående flock, men. här
ännu mera utvecklad i öfverensstämmelse med det lefnadssätt dessa foglar föra
såsom de utmärktaste klättrare i hela fogelklasseu. Flocken är icke synnerligen
formrik, består blott af omkring 50 arter, men tillräckligt egendomlig for att i
systematiskt hänseende vara berättigad.
Familjen Trädkryparelika (Certhiidce). Hithörande foglar hafva näbben
jemnt nedåtbojd. Näsborrarne äro nakna men1 upptill försedda med hudlock.
Mellanfötterna äro korta.
Vingarne hos de egentliga Trädkryparne (Certhia) hafva 10 smällpennor, och
stjerten är temligen lång, starkt gradvis afrundad, sammansatt af styfva, spetsiga
pennor. Vår Trädkrypare (Certhia familiaris, fig. 63) är på öfversidan mörkgrå,
med hvitaktiga, dropplika fläckar, på undersidan hvit. Fjäderbeklädnaden är
upprispad och silkesmjuk. Längden utgör 130 mm., hvaraf 55 mm. komma på stjerten.
— Trädkryparen utbredningsområde sträcker sig öfver hela Europa, Sibirien och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
