Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde flocken: Klättraretättingar (Certhiomorphæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 KLÅTTRARETATTINGAR.
murkryparen sällan parvis. Merendels genomströfvar han ensam de ödsliga nejderna
och låter dervid flitigt höra sin korta och obetydliga men angenäma sång. Mot
andra murkrypare, som genomströfva samma trakt, förhåller han sig likgiltig eller
ock söker han förjaga dem. Hans föda består af spindlar och insekter.» -
Häckningstiden infaller i maj och juni. Det stora, runda, låga boet sammansättes af mossa,
växtull, rotfibrer, fårull, väfnadsbitar, hår och dylikt och står i en grund klipphåla.
Äggen äro 4 till antalet.
Familjen Nötväckelika (Sittidce). Liksom hos föregående familj finna vi här
korta mellanfötter; men näbben är rak eller sned med spetsen något uppåtrigtad, och
näsborrarne äro mer eller mindre öfvertäckta af borst. Vingarne hafva 10
handpennor och äro medellånga eller derutöfver. Stjerten är kort och mjuk. Familjen
är utbredd öfver Europa, Asien, Australien och norra Amerika.
Förr antog man att Europa endast beboddes af en enda art af Nötväckornas slägte
(Sitta), som eger familjens ofvan angifna kännetecken; numera skiljer man temligen
allmänt mellan den större, omkr. 15 cm. långa, ofvan blågröna, inunder orent hvita,
på lårsidorna roströda och med roströdt kantade undra stjerttäckfjädrar försedda
Nöt-väck an (Sitta europcea), som bebor Skandinavien till ungefär 60° nordlig bredd och
norra Ryssland, samt den temligen liknande men betydligt mindre Sibiriska
iiöt-v ack an (Sitta sibirica), som finnes i östra Ryssland och Sibirien ända till Japan. En
sydlig varietet af nötväckan (Sitta ccesia, fig. 65) saknas i norra Europa, men finnes
från Jutland till södra Europa öfver allt. - Nötväckan lefver ingenstädes i större
sällskap, utan parvis eller i mycket små familjer eller i förening med andra foglar.
Blandad skog med höga stammar, der småskog icke alldeles saknas, föredrages
framför alla andra trakter. Hon skyr icke menniskans närhet och finnes invid städerna
eller i dessas löfrika promenader lika så ofta som i den ensliga skogen. Om sommaren
kan hon flera timmar uppehålla sig och finna full sysselsättning i en enda ek. Om
hösten gripes äfven nötväckan af vandringslust, och då utsträcker hon något längre
sina ströftåg. Hon uppehåller sig alltid i träden och beslutar sig endast i yttersta
nödfall att flyga öfver en trädlös landsträcka. - Nötväckan utmärker sig framför
många andra foglar genom sin liflighet och anspråkslöshet. »An», säger min fader,
»hoppar hon uppför, än utför, än rundt omkring ett träd, än springer hon på grenarne
eller hänger sig fast vid dem, än af rycker hon en barkbit, än hackar, än flyger hon,
och så går det oafbrutet; endast för att låta höra sin stämma hvilar hon sig
stundom något litet. Hennes hållning är nedtryckt: hon drager nästan alltid in halsen
och fötterna och bär sin mjuka och långa fjäderdrägt så lös och yfvig, att hon
derigenom erhåller ett klumpigt och o vigt utseende. Hennes flygt är lätt, men icke
särdeles snabb, med starkt utbredda vingar och starka vingrörelser, icke sällan flaxande.
Hon flyger vanligen icke långt på en gång, men detta beror icke på oförmåga, utan
derpå, att hon sällan behöfver tillryggalägga någon längre sträcka i luften för att
komma från det ena trädet till det andra. Att flygten alldeles icke faller sig
besvärlig för henne, synes tydligt nog, då hon ofta flyger omkring trädtopparne och
utan märkbar orsak stundom från ett berg till ett annat. Då hon stryker,
tillrygga-lägger hon ofta en kilometer utan att hvila. Stundom klättrar hon länge omkring
högt upp i träden och kan då ej så lätt uppspåras; stundom är hon så förtrolig, att
hon håller sig blott några få steg från menniskan. Ett hufvuddrag i hennes lynne
är hennes kärlek till sällskap, men icke så mycket till sina likar som till andra foglar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
