Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Andra flocken: Ugnfogeltättingar (Endaspideæ)
- Tredje flocken: Tyrannfogeltättingar (Exaspideæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och vanligen skrika båda makarne på en gång, der de sitta på något hus eller i ett
träd, men i olika toner och tongångar, hannen hastigare, honan betydligt
långsammare och en ters lägre. Detta är visserligen högst öfverraskande, då man. hör det
för första gången, men alldeles icke behagligt, i synnerhet som paret oupphörligt
faller en i talet, d. v. s. börjar skrika, om man stannar och samtalar högt med
någon. I den danske naturforskaren d:r Lunds trädgård hände detta mig oupphörligt,,
och ofta sade min artige värd, då foglarne började med sina inpass: ’låt dem tala
ut först, förr få vi icke säga ett ord’.» Ugnfogelns dristiga närgångenhet beror
derpå, att han i brasilianernes ögon är en helig fogel, ty, säga de, han arbetar aldrig
på sitt bo om söndagen och ingången ligger alltid åt öster. Det senare är
visserligen icke alltid fallet och det förra påståendet kommer troligen af den snabbhet^
hvarmed fogeln utfor sitt svåra arbete.
Tredje flocken: Tyrannfogeltättingar (Exaspideæ).
Det från grekiskan hemtade namnet på denna flock (Exaspideae) utmärker,,
att sköldbetäckningen på mellanfötternas baksida är en fortsättning från framsidans
sköldar, som på yttre sidan *af mellanfötterna förlänga sig bakåt. Äfven denna
flock ar uteslutande amerikansk, företrädesvis tillhörande de södra och tropiska
delarne af Amerika. Till färgen äro de flesta hithörande foglar, åtminstone deras
honor och uugfoglar, smutsgröna, ofta med hjessan gal. Sun de vall indelar flockens
fyra familjer i två grupper, af hvilka den ena (Lysodactylce) utmärkes derigenom,,
att framtårna, såsom vanligt hos tättingarne, blott till en kortare del äro
sammanväxta med hvar andra.
Familjen Tyrannfogellika (Tyrannidce). De till denna familj hörande
fogel-arterna, hvilka i sig förena törnskatornas och flugsnapparnes egenskaper, har Sun de
-vall fördelat på 56 slägten. De äro kraftigt byggda foglar ined näbben ungefär af
hufvudets längd, stark, rak, mer eller mindre kägelformig, stundom något kupigt
uppsväld, i spetsen hakformigt nedkrökt och lätt inskuren samt vid basen omgifven
af borst. Tyraunfoglarne utmärka sig lika mycket genom sitt beteende som genom
sin stämma och uppträda utan minsta skygghet i menniskornas omedelbara närhet.
Utrymmet förbjuder att i det följande sysselsätta oss med flera än två af familjens
mest kända arter.
I sina vingar hafva de egentliga Tyrannfoglarne (T yr ännu s) den första
hand-pennan (eller flera) syllikt spetsig. - Wilson, Audubon och. prinsen af Wied
jemte andra forskare hafva lemnat oss utförliga meddelanden om slägtets berömdaste
art, Kungsfogeln eller Tyrannen (Tyrannus carolinensis, fig. 74, a), som tillhör
slägtets medelstora arter med en längd af 21 cm., hvaraf stjerten upptager 9 cm.
De mjuka och glänsande fjädrarna, hvilka på hufvudet förlängas till en tofs, äro på
kroppens öfra sida mörkt blågrå, på hufvudets sidor mörkast; tofsens smala fjädrar
äro praktfullt eldfärgade med gula ränder. Undersidan är gråhvit, på bröstet
dragande i askgrått, med hals och strupe rent hvita. Vingar och stjertfjädrar äro
svart-brunaktiga, de senare mörkare mot ändarne och liksom vingtäckfjädrarna i spetsen
hvita. Hos honan äro alla färger oansenligare och dystrare. - »Kungsfogeln»,
säger Audubon, »är en af Förenta staternas mest tilldragande sommargäster. Han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0195.html
