Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Femte flocken: Myrfogeltättingar (Taxaspideæ*)
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYRFOOLAR. 187
faldiga och rätt egendomliga. Några låta som turturdufvans kuttrande, andra åter
som vattnets porlande och slutligen låta andra knappt jemföra sig med något annat
ljud.»
*
I Darwins nyss anförda skildring af turco och tapacolo finna vi en god
förklaring till Sundevalls åsigt, att det australiska slägtet Lyrfoglar (Mcnura) med
fullt fog kan inrymmas inom denna familj. De äro mycket stora, till sin
kroppsbyggnad liknande fasaner, med höga mellanfötter, korta vingar och lång stjert samt
framställa en af de besynnerligaste bland alla fogelgestalter. I de mycket kupiga
vingarne äro de första handpennorna, till och med den femte, af gradvis tilltagande
längd; sjette till nionde äro längst och sins emellan af samma längd. Den mycket
långa stjerten sammausättes af olika bildade fjädrar. De, som man skulle vilja
beteckna som de egentliga stjertpennorna, 12 till antalet, kunna knappt längre anses
slsom fjädrar, emedan fanets strålar icke sammanhänga, utan stå långt i sär, så att
de likna de upprispade prydnadsfjädrarna hos många hägerarter. De båda mellersta
och de båda yttre stjertpennorna äro deremot besatta med sammanhängande fan, de
förra med mycket smalt, de senare, hvilka dessutom äro S-formigt krökta, med smalt
ytter- och bredt innerfau. Denna bildning af stjerten, fogelns vackraste prydnad,
tillkommer för öfrigt endast hannen, ty honans stjert består blott af tolf graderade
stjert-pennor af vanlig form. Fjäderbeklädnaden är rik och lucker, på bålen och ryggen
nästan hårlik, på hufvudet förlängd till en tofs, kring näbbroten förvandlad till borst.
Lyrfogeln (Mcnura siqicrba, fig. 81) är hufvudsakligen mörkt brungrå med
röd anstrykning på gumpen. Strupen och halsens f ramdel äro röda, de undre delarne
brunaktigt askgrå, blekare på buken; arinpennorna och de öfrigas ytterfan rödbruna;
stjerten på öfversidan svartbrnnaktig, på undersidan silfvergrå; de båda lyrformiga
fjädrarna mörkgrå med sammetssvarta, hvitfransade spetsar och omvexlande
svartbruna och roströda band på innerfanet; de mellersta stjertpennorna grå, de öfriga
svarta. Hannens längd är 130 cm., hvaraf stjerten upptager 70 cm. Honan är
betydligt mindre och färgen på hennes fjädrar smutsbrun, på buken öfvergående i
grått. Till första ruggningen likna de unga hannarne henne. - Lyrfogelns
fädernesland är Nya Syd-Wales, öster om Moritonbay, åt sydvest ända till emot Port
Philipp. Här uppehåller han sig i täta buskskogar på kullig eller klippig mark. Gould
tillbragte hela dagar i buskar, der han var omgifven af dessa foglar, hvilkas
ljudliga, klara stämma han hörde, men kunde icke få syn på en enda, och blott den
största uthållighet och yttersta försigtighet lönade slutligen hans bemödanden. -
Alla iakttagare öfverensstämma deri, att fogeln tillbringar största delen af sitt lif
på marken och endast }~tterst sällan beqvämar sig att flyga. Då han springer fort,
för han sig som en fasan, med kroppen mycket framsträckt, hufvudet framåtlutadt,
den långa stjerten vågrät och hoplagd, emedan detta är den enda möjligheten att
komma genom buskarne utan skada för hans präktiga snr^cke. Morgnar och aftnar
är han som mest i rörelse, men under häckningstiden drifver han omkring äfven
under middagstimmarne på särskildt inrättade platser. Hvarje hanne skrapar i hop
små kullar och rör sig på dem ej olikt spelande hönsfoglar, i det han oupphörligt
klifver omkring på kullen, dervid håller upp stjerten, utbreder honom på ett
synnerligen prydligt sätt och dessutom gifver luft åt sina känslor med de mest olika ljud.
Hans stämma är, som man kan vänta af de utvecklade såugmusklerna,
utomordentligt böjlig, hans vanliga lockton högljudd, vidt skallande och gält hvisslande; sången
är olika på olika orter, emedan den bildar en blandning af egna och lånade eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0207.html
