Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARARAER. 215
hårda fjädrarna prunka i lifligt grönt, rödt eller blått. Båda könen likna hvar andra,
och ungarne skilja sig blott obetydligt från de gamla. – Araraerna, som origtigt
äfven kallas »araer», förekomma från norra Mexiko till södra Brasilien och Paraguay,
men utbreda sig icke till Chile. I Anderna stiga enstaka arter till en höjd af
3500 meter öfver hafvet. De flesta arterna bebo urskogen fjerran från menniskan och
hennes verksamhet, draga sig äfven allt längre och längre undan för odlaren och
bli med den tilltagande befolkningen öfver allt sällsyntare. I olikhet med de flesta
öfriga papegojor förekomma de sällan i flock utan parvis, stundom enstaka, alldeles
skilda från andra par, oftare likväl i en viss förbindelse med dessa så till vida som
de efter parningstiden sälla sig till sammans i små sällskap, hvilka undantagsvis ökas
till stora hopar. Hvarje par synes troget hålla fast vid sin boningsort och föga aflägsna
sig från denna, men väl från medelpunkten dagligen företaga regelbundna ströftåg.
Såsom medelpunkt inom ett sådant bostadsområde måste man sannolikt betrakta
boträdet, ty detta uppsökes af ett och samma par hvarje år på nytt. Detta förhållande
kände redan de gamla peruanerue och begagnade det såsom en förvärfskälla, liksom
ännu i dag många af Guyanas och Brasiliens indianstammar göra. Det var just dylika
boträd som ärfdes af son från fader. Ehuru anspråkslösa araraerna äro med hänsyn
till sin bostad, fordra de likväl rymliga håligheter, men träd, som erbjuda sådana, äro
äfven i urskogen sällsynta, hvarför foglarne äro bundna vid vissa trakter. Till sitt
väsende skilja sig araraerna från andra papegojor genom större lugn och ett visst
allvar, men stå till sin begåfning i öfrigt lika högt. Deras föda utgöres framför allt af
de olika trädfrukterna i deras hemlands skogar. Dock göra de äfven plundrande
infall på fälten och åstadkomma naturligtvis stor skada, der de äro talrika. Under
vårmånaderna i deras hemland lägga de i det gamla vanliga boet 2 ägg, hvilka som det
synes endast rufvas af honan, hvaremot båda föräldrarne omfatta ungarne med lika
varm kärlek som de mot hvar andra äro trogna och ömma makar. Alldeles som i
forna tider uttagas ungarne ur boet af indianerne och uppfostras; likaså förföljas
såsom förr de gamla för sina praktfulla fjädrar.
Allmännast och mest utbredd är Arakangan (Sittace macao, fig. 90, a), en
praktfull fogel af 86 cm. längd, hvaraf stjerten utgör 32 cm. Hon lefver i
Sydamerikas nordliga länder från Bolivia och norra Brasilien ända upp till Guatemala och
Honduras men förekommer dessutom i Peru och sannolikt äfven i Mexiko. - En af
somliga såsom egen art ansedd färgförändring är den med gröna vingtäckfjädrar
försedda G rön vingade arakangan (Sittace chloroptera, fig. 90, b). - Slutligen vilja
vi omtala A rar a u nan (Sittace araraitna, fig. 90, c), hvars utbredningsområde
sammanfaller med arakangas.
Araraerna kunna räknas till urskogarnes mest utmärkande foglar. Slätternas
af floder genomdragna skogar utgöra deras älsklingshemvist. Fordom lefde de äfven
i de stora städernas omedelbara närhet, men numera hafva de för länge sedan dragit
sig undan den framträngande befolkningen och försvinna förr eller senare, der
nybyggaren rödjer urskogen. Enstaka arter inskränka sig icke till skogen, utan finnas
äfven i de torra, högländare trakterna, hvilka om sommaren förbrännas af hettanr
och äfven i provinsen Bahias vilda, klippiga berg utgör deras skrik den resandes
förströelse. De sakna visserligen många af de öfriga papegojornas liflighet och
rörlighet ; dock skulle man göra dem orätt, om man ville beteckna dem såsom tröga eller
oviga. I jemförelse med familjens andra medlemmar synas de vara lugna,
betänksamma och allvarliga foglar, men endast den som icke gifvit akt på dem kan
från-känna dem sinnenas och förståndets utveckling. Utan svårighet, må hända lättare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
