- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
228

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

228

PAPEGOJOR.

höjer hon sig alldeles som höns- eller sumpfoglarne, flyger derpå med största snabbhet
fram öfver marken, utför åtskilliga zigzagvändningar i luften, faller derpå hastigt
åter ned och löper skyndsamt vidare. Hon trycker för hund, och jägaren, som
be-drifver jagt på henne eller andra sumpfoglar, vet aldrig, då hunden står, om han
har framför sig en jordpapegoja eller en snäppa. - Aggen läggas på bara marken
och rufvas af båda föräldrarne. Ungarne bli tidigt fullfjädrade såsom föräldrarne
och skilja sig från dem så snart de blifvit sjelfständiga. - Jordpapegojans kött
anses såsom förträffligt, påstås vara finare än snäppornas, till smaken likna vaktelns,
men derjemte ega en särskild smak, hvilket allt gör det temligen likgiltigt för jägaren,
om han från sin jagt hemför en af dessa papegojor eller eu snäppa.

Familjen Ugglepapegojlika (Stringopidae). Ett på Nya Zeeland lefvande
papegojslägte, Ugglepapegojor (Sir ing öp s), är genom sin ugglelikhet i flera
hänseenden så egendomligt, att det väl förtjenar utgöra typ för en egen fogelfamiljr
ehuru äfven jordpapegojorna till sitt lefnadssätt lära komma det samma ganska nära
såsom nattliga djur. Ugglepapegojorna skilja sig emellertid från den föregående
familjens medlemmar genom sina korta, rundade vingar och sitt af långa, borstlika, utstående
fjädrar så att säga beslöjade ansigte.

Kakapon eller Ugglepapegojan (Stringops liabroptilus, fig. 96) är att räkna
bland de största papegojorna och uppnår till följd af sin täta fjäderbeklädnad nästan
storleken af en uf. Hos hannen är hela öfra sidan lifligt olivgrön och hvarje fjäder
på den brunsvarta rotdelen tecknad med breda olivgulaktiga tvärband och skaftfläckar;
undersidan är grönaktigt olivgul och hvarje fjäder prydd med undanskymda, på
skaftets midt afbrutna, smala, mörkbruna tvärband. Den uggleartadt utbredda
ansigts-slÖjan, som äfven betäcker pannan och omfattar örontrakten och hakan, är af en liflig
blekt halmgul färg, som endast i örontrakten är otydligt ljust olivbrunaktig. Hos
honan är öfversidans gröna färg mörkare. - Ehuru Nya Zeeland länge varit kändt.
hafva likväl först nyare forskningar lyckats upptäcka »kakapo» eller »tarapo», såsom
maorierne kalla ugglepapegojan, och de allra nyaste lemnat oss några upplysningar
om hennes lefnadssätt. Den sällsamma fogeln blef till en början bekant genom de
gröna fjädrar, hvilka tjenade infödingarne till smycke, eller ock genom hufvudena,
hvilka användes till samma ändamål. Hans vistelseort och lefnadssätt samverkade
att undandraga honom iakttagelse, och detta var orsaken, att det första skinnet kom
till Europa först år 1845. - Enligt L^alls uppgifter »lefver kakapo i håligheter
under trädens rötter, men iakttages äfven under öfverhängande klippors hvalf. Då
rötterna hos många af Nya Zeelands trädslag delvis höja sig ofvan jorden, höra
håligheter under dem till de allra vanligaste företeelser, men likväl tycktes oss som om
dessa, der vi anträffade kakapo, till en del blifvit utvidgade, ehuru vi förgäfves
spanade efter någon uppkrafsad jord». - Om dagen får man icke se kakapon, så vida.
man icke drifver honom ut ur sin håla. »Vi voro», säger Lyall, »ur stånd att finna
honom utan hundars tillhjelp. Före hundens införande, då fogeln ännu var talrik
i öns bebodda delar, plägade infödingarne fånga honom nattetid vid fackelsken.
Numera är en race af halfvilda hundar, som drifver sitt spel i denna ös nordliga trakter,
ständigt på spår efter kakapon, och derstädes är han nästan alldeles utrotad. Mari
säger, att dessa hundars utbredning ännu endast begränsas af en flod och att man
kan frukta fogelns fullkomliga utrotande, om det lyckas dem att öfverskrida floden,,
tv fastän kakapon rätt eftertryckligt förmår använda sina klor och sin näbb och gör

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free