Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 PAPEGOJOR.
fortplantningen berättar Lyall, att han under sista hälften af februari och första
hälften af mars, under hvilken tid han uppehöll sig på kakapons vistelseorter, i
många af hans hålor anträffade ungar, ofta blott en och aldrig flera än två. - Ar
1870 förde Sa l e den första lefvande kakapon till Europa, till England.
Från de egentliga papegojorna afskiljer Sunde v all under namn af Rakkäkade
papegojor (Psittaci orthognathi) en del slägten, som hafva underkäken rak,
jemförelsevis smal (ej bukig) och längre än hvad den är hög. Alla dessa slägten hänföras
till en familj.
Familjen Lorilika eller Penseltungade (Trichoglossidae) utmärkes
dessutom i synnerhet genom sin med hår besatta tungspets. - Loripapegojornas
utbredningsområde inskränker sig till Australien, de till denna verldsdel hörande öarna och
det Indiska öhafvet med undantag af Sundaöarna och Polynesien. Vi veta ännu
obetydligt om deras lif i fritt tillstånd, men likväl så mycket att alla arterna
åtminstone tidtals lefva af blomsaft och derför mera än andra papegojor äro bundna vid
träden.
Af de nio slägten, i hvilka Sund e vall delar familjen, intages främsta rummet
af Bredstjertlorierna (D o mi cell a), smärt byggda papegojor från en sparfs till en
kajas storlek. De igenkännas på den merendels kraftiga, lika höga som långa, från
sidorna sammantryckta näbben med afrundad rygg och starkt nedböjd, öfverhängande
spets på öfvernäbben; den afrundade, af jemnbreda, i spetsen ofta till och med
utvidgade, men alltid trubbigt afrundade fjädrar bestående, likformigt graderade stjerten;
och slutligen den temligen styfva fjäderdrägten, som i synnerhet på nacken, halsen
och öfversidau är lång och hårformigt upprispad samt på hufvudets öfre del och
bakhalsen stundom utmärkes genom långa, smala och styfva skaft och här stundom
bildar en oregelbunden tofs. Färgen är mycket glänsande, öfvervägande röd med
blå teckning, stundom äfven enfärgadt svart eller blå, på näbben antingen lifligt
orange eller svart, på fötterna alltid mörk.
Den längst kända arten är Erkelorin, på Amboina kallad »Kastorie», på Cerani
åter »Luri» eller »Ninrie», af bengalerne benämnd »Kala-Sira-Lori» (Domicella
atrica-pilla, fig. 97). Fjäderbeklädnaden är öfvervägande praktfullt skarlakansröd, på panna
och skuldror djupsvart, mot bakhufvudet mörkt violett med en bred sköld på kraf van
af lifligt höggul färg, hvilken stundom sträcker sig ned på bröstet. Vingens knä är
blått, hvarje fjäder prydd med en hvitaktig ändkant; vingarne slutligen äro mörkt
gräsgröna. - Om erkelorins lefnadssätt i fritt tillstånd berättar Rosenberg: »Den
vackra fogeln bebor uteslutande Ceram och Amboina och anträffas lika litet som någon
annan art af hans slägte på Borneo eller på fastlandet. I sitt hemland förekommer
han ofta. Han lefver lika väl i skogens ensamhet som i närheten af menniskans
boningar; så vidt jag erinrar mig iakttog jag honom aldrig i Cerams bergstrakter.
Jag såg honom i snabb flygt sväfva från ställe till ställe i små familjer, och ofta
ströko dessa fram öfver staden Amboina, under flygten beskrifvande de prydligaste
vändningar i ’luften, hvarvid deras skrik och präktiga, i solen glänsande flädrar för-
O ’ J. O l ö U
rådde dera. Födan utgöres jemte blomsternektar af mjuka trädfrukter, särdeles ät
pisangens. Boet står i ett ihåligt träd. På Amboina finner man ingen fogel oftare
i fångenskap än just erkelorin, och i staden Amboina gifves Jpappt ett hus, knappt
en hydda, der han saknas. Han är amboinesernes älsklingsfogel och förtjenar äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
