Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 HACKSPETTAR.
smalt streck ofvanom de svarta tygelstrimmorna mörkgrå, hufvudets sidor något ljusare,
bakhufvud och nacke grönaktigt grå, de återstående öfre delarne af kroppen
oliv-gräsgröna, gurnp och öfra stjerttäckfjädrar glänsande olivgula. Alla handpennorna
iiro i ytterfanet försedda med 6-9 hvita tvärfläckar, stjertfjädrarna äro svartbruna,
men de båda mellersta på båda sidor långs skaftet gråfläckiga. Honan liknar hannen,
men saknar den röda hjessan. Gråspettens utbredningsområde är betydligt
vidsträcktare än hans mera kända slägtings, ty det sträcker sig öfver största delen af
Europa, med undantag af Storbritannien, och öfver hela Sibirien ända till Japan, åt
söder till Persien. I Sverige uppträder han i allmänhet mera sällsynt än gröngyllingen,
och i synnerhet i södra Sverige är han långt mindre talrik an denne. - Under milda
vintrar stannar ett en gång bosatt par år ut och år in inom sitt häckningsområde,
ehuru det samma tillfälligtvis vid små ströftåg kan öfverskrida dettas gränser. Stränga
vintrar deremot tvinga gråspetten af samma skäl som hans större anförvandter att
företaga vidsträckta resor. Dessa föra honom icke allenast till södra Tyskland, utan
till och med på audra sidan Alperna och Pyrenéerna äfvensom Balkan, men
inskränkas likväl så mycket som mollist. Ei förr än i oktober börjar han vandra, och under
./ t) O .’ «J
första dagarne af mars har han med säkerhet åter instält sig på sitt
häckningsområde, huru svårt det då ännu kan falla sig för honom att lifnära sig. I sitt lynne
och beteende liknar gråspetten sin närmaste slägting så mycket, att det fordras
betydlig öfning att särskilja båda. På marken anträffas han lika ofta som gröngyllingen,
och om hösten är han på de slagna ängarna en regelbunden företeelse. Hans stämma
liknar gröngyllingens, men är högre och märkbart klarare. Enligt Naumann sätter
sig den skrikande gråspetten alltid i spetsen af ett högt träd, och derför ljuder också
lätet vidt omkring i skogen. Dess vackra toner likna visserligen gröngyllingens, men
äro mera afrundade, icke så skärande och utmärka sig genom att långsamt sjunka
på ett sätt, som genast tillåter ett uppmärksamt öra att igenkänna dem.
Otvifvelaktigt tjena de till att locka könen till hvar andra, och då ett par sammanträffat,
börjar ett ömsesidigt jagande och gäckande utan ände. Hannen flyger ofta efter honan
hela fjerdedels milen, skriker oupphörligt, jagar henne lekande under flygt och
klättring, löper ofta länge med henne i skruflinier uppför ett träd och tillropar henne
derunder ömt sitt »geck, geck, gick, gick», ja, råkar äfven ofta i sådan
hänryckning, att han hänger sig på ett torrt träd eller en torr gren och trummar på alldeles
samma sätt som spelkråkan och den vanliga hackspetten, hvilket gröngyllingen, såsom
vi redan sagt, aldrig gör. - Äfven gråspetten föder sig företrädesvis af myror och
förföljer synnerligen den lilla stackmyran (Formica m f a) och den bruna myran
(Formica fusca). Der den förra icke är talrik, der väljer säkerligen icke någon
gråspett sin sommarvistelse. Äfven om vintern eftersträfvar han företrädesvis denna art.
Det är således icke underligt, att han nödgas utvandra, då djup snö betäcker marken,
så att han endast med svårighet eller alldeles icke kan komma åt sin älsklingsföda.
Då han arbetar på träden, drager han fram alla insekter och insektlarver, som han
kommer åt, och då han om sommaren stöter på borstlösa insektlarver, tagas äfven
dessa i anspråk for hans mage. Under senhösten och vintern föder han sig utom af
djuriska ämnen äfyen af växtämnen. Min fader fann fläderbär, Sue 11 fogelbär i hans
mage. - Gråspetten häckar något senare än grönspetten, rnen bygger bo på alldeles
samma sätt. De 5 till 6, mera sällan 7 eller 8 äggen rufvas af båda föräldrarne,
hvilka mot sin afkomma visa den största ömhet och hängifvenhet och ligga så troget
på äggen, att man ej sällan kan gripa dem der.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
