Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
GÖKSPITAR.
äro alldeles icke rädda för menniskornas närhet, äro alltid muntra och lifliga, hafva
ständigt god matlust, och deras renlighet är så stor, att de oupphörligt hafva något
att putsa och sätta i ordning, deras vighet är öfverraskande: kort sagdt, de äro
roande i .ordets bästa bemärkelse».
Till den andra afdelningen af gökspitarne - de med lågt sittande näsborrar
försedda (Coccyges humilinares) - höra dels två familjer med korta vingar:
Sporregökar n e (Centropodidce) från tropiska delarne af gamla verlden och Australien,
med klon på den egentliga baktån lång och föga krökt, samt Buskgökarne
(Zan-clostomidce) så väl från gamla verlden som från Amerika, bland hvilka redan
namnet på en art, Hönsgöken (Geococcyx californicus), kan gifva en aning om deras
form och lefnadssätt; dels höra hit de egentliga gökfoglarne med sina jemförelsevis
långa vingar, i hvilka endast tredje och fjerde pennorna, stundom knappt dessa, visa.
en inskärning nära spetsen.
Familjen Göklika (Guculidce). Ue hithörande foglarne hafva långa, spetsiga
vingar, korta mellanfötter, som ej äro längre än mellantån utan klo eller ungefär Vr>
af armpennornas längd och framtill beklädas med blott fyra plåtar, duflik
fjäderbeklädnad, med fjäderspolarne jemförelsevis tjocka och liksom svampiga samt
temligen yfviga, dunlika fanstrålar nedtill och dertill runda, små näsborrar, som
omgärdas af en upphöjd, mjuk kant. Alla tillhöra östra halfklotet; i synnerhet äro de
talrika i Indien och Afrika, men i norden förekommer blott en enda art. Alla utan
undantag tillhöra skogen och aflägsna sig blott tillfälligtvis från trädens närhet. Så
långt träd växa, finnas de öfver allt; trädlösa sträckor undvika de deremot alldeles.
De nordiska arterna vandra, de sydligare stryka på sin höjd fram och till baka i
landet. De äro oroliga, häftiga, flygtiga och skygga foglar, som undvika sällskap
med sina likar och i allmänhet icke gerna hafva något att skaffa med andra foglar.
Hastigt genomflyga de ett temligen stort område, genomsöka träden, flyga från dessa
ned på det uppspanade bytet väl äfven ända till marken, utan att dock slå sig ned
på denna, och ströfva sålunda flygande, ätande och skrikande fram och till baka
inom sitt område. Deras föda består nästan uteslutande af insekter, i synnerhet
’ ty
dessas larver, men framför allt af håriga löfmaskar, som försmås af andra foglar.
Dessa maskars hår borra sig vid matsmältningen så fast in i magens väggar, att
dessa nästan se ut som vore de hårbeväxta och derför föranledt falska slutsatser.
Om familjens ’större arter berättas, att de icke försmå små ryggradsdjur, t. ex.
ödlor, och alla anses må hända icke med orätt för att vara boplundrare, hvilka icke
allenast borttaga äggen, utan äfven uppäta dem. Denna i viss mån påfallande
rof-lystnad förklaras af gökarnes fortplantning. Samtliga familjens arter underkasta sig
nemligen icke sjelfva äggens rufning, utan pålägga andra foglar vården om sin
afkomma, i det de lägga sina ägg i deras bon. Dervid pläga de merendels ur de
utkorade fosterföräldrarnes bo borttaga ett ägg, hvilket väl äfven en och annan gång
uppätes. Detta har ofta förnekats, men kan till följd af många iakttagelser icke
betviflas. Om orsaken till att gökarne icke sjelfva rufva, har man uppstält många
antaganden, men hittills ännu icke kunnat upptäcka någon giltig förklaringsgrund,
- För mången synes det oafgjordt, om vi böra anse gökarne för nyttiga eller
skadliga foglar. De göra obestridligen stor nytta genom att förtära de mot andra
insekt-ätares anfall skyddade håriga löfmaskarne, men lika obestridligt förorsaka de äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
