- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
277

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UGGLESVALOR.

277

Hans prakt förblir alltid den samma, ban må intaga hvilken ställning som helst, och
genom sin färgprakt fjettrar ban genast ögat. Ingen annan fogel i nya verlden kan
mäta sig häri med honom, ingen i gamla verlden öfverträffar honom. Så tänkte jag,
clå jag såg den första lefvande framför mig. - Hans föda består företrädesvis af
frukter, dock träffar man tillfälligtvis äfven någon gång en gräshoppa i hans mage.»
- Jagten på quesalen är för den, som kan efterhärma hans läte, ganska enkel. Jägaren
går helt lugnt genom skogen och härmar clå och då hannens lockrop. Så snart denne
bör detta, svarar han. Jägaren stannar stilla och upprepar de olika skriken till dess
fogeln infinner sig i närmaste träd. S al vin säger uttryckligen, att ban sällan
behöfde vänta länge. Vanligen flyger honan förut och slår sig ned mycket nära
ofvanför jägaren, som emellertid vanligen icke bryr sig om henne, utan fortfar att locka
på hannen tills denne inställer sig.

^^ *^£

Familjen Ugglesvalelika (Podargidae). De tropiska länderna hysa en del foglar,

hvilka i nattligt lefnadssätt så väl som i sitt utseende särdeles mycket påminna om
våra nattskärror, med deras långa vingar, i hvilka både Öfverarm- och armbågbenet
hafva en bet}^dlig längd, och deras ugglelikt gråaktiga, hvit- och svartspräckliga
färgteckning; men näbben liksom fötterna äro bos de hithörande foglarne starkare och
mellan tåns klo af vanlig form, liksom den starka men korta baktån bibehåller den
vanliga ställningen och yttertån som vanligt har fem leder. - Alla hittills kända
arter af ugglesvalor lefva i skogarne i södra Asien och Nya Holland, några på
fastlandet, andra åter på de stora öarna i denna del af verlden.

I Australien lefva de egentliga Ugglesvalorna (P o d ar g u s), af hvilka J
ette-ugglesvalan (Podargus Immeralis, fig. 115) har ungefär en kråkas storlek. - Hon
ar om dagen mycket sömnig af sig och hennes sömn så djup, att man kan nedskjuta
clen ena af makarne från ett träd utan att den andra, som sitter alldeles bredvid, rör
sig, eller kan man kasta sten och slå med en käpp nära intill sofvaren utan att
förmå honom gripa till flykten. Helt annorlunda visar sig fogeln, då natten inbryter.
Med skymningens början vaknar han ur sin sömn, och sedan han sträckt på sig, ordnat
och slätat fjädrarna, börjar ban ströfva omkring. Numera är ban raka motsatsen af
hvad han var under dagens lopp: liflig, munter, verksam, qvick i alla sina rörelser
samt ifrig i sin jagt efter byte. Hastigt löper han fram på grenarne och griper bär
gräshoppor och cicador, hvilka satt sig att sofva. På hackspettarnes manér hamrar
han med näbben på barken för att framkalla de i denna dolda insekterna, ja, ban
slinker väl till och med in i det inre af ihåliga träd för att söka efter föda. Om
vintern drager han ut de i trädens sprickor och remnor dolda insekterna, men lider
han brist på denna föda, så begifver han sig till kärr och nioras för att söka snäckor
och andra små vattendjur. Under rufningstiden röfvar han fogelungar, dödar dem
på samma sätt som jettekungsfiskare genom att gripa dem med näbben och
oupphörligt slå dem mot en gren, hvarefter han slukar djuret helt. Såsom ungar ur
boet tagna jetteugglesvalor bli enligt Verreaux’ uppgift snart tama, lära känna sin
herre, sätta sig på hans hufvud, krypa ned i hans säng, jaga väl äfven bort djur ur
den samma och förändra efter någon tid sina vanor derhän, att de äta till och med
om dagen. I nyare tid hafva flera blifvit förda till Europa. Först kom en lefvande
ugglesvala 1862 till London; en annan kom 1863 till Amsterdam. Sjelf erhöll jag
kort derefter en tredje, och jag har dessutom under de senare åren haft flera under
min vård och iakttagit åtskilliga andra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free