Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3(M KOLIBRISPITAR.
ser sig Öfver allt kringsväfvad af skimrande gestalter. Han finner dem. i de heta
lågländerna liksom pä de isiga höjderna; der vattnet visar sin lifgifvande kraft och
alstrar tropikländernas hela yppighet och der den af solen förbrända slätten endast
förmår nära kaktusen samt härifrån upp till de eldsprutande bergens steniga sluttningar»
Sannolikt stryka alla arter mer eller mindre vidt omkring i landet. De som bebo
höjden tvingas stundom att nedstiga till lägre trakter, och de som lefva der en evig
vår herskar eller der växtverlden åtminstone fortfarande förnyas, der det hela året
»/ «
om gifves blommor, dessa lyckliga måste likväl just för blommornas skull begifva sig
från en ort till en annan. Men dessa förflyttningar till olika platser kunna icke
jemföras med egentliga vandringar. En regelbunden flyttning företaga endast de
arter, som hafva sina egentliga bopålar i den nordliga eller sydliga tempererade zonen.
De uppträda nästan med samma regelbundenhet som hos oss svalorna, stanna i
landet, rufva och anträda resan till varmare länder, när den kalla årstiden inbryter. -
Vill man rigtigt uppfatta dessa foglars lif, måste man framför allt söka lära känna
deras flygt. Denna gör kolibrin egentligen till det han är, den bestämmer så att
säga hans hela lif. Ingen annan fogel flyger såsom han, och derför står han också
ensam utan jemförelse. »Innan jag sett dem», säger Saussure, »hade jag aldrig
kunnat göra mig en föreställning om att en fogel med sådan hastighet förmår röra
sina vingar som kolibrin det gör. Han lustvandrar i luften, än framskjutande med
blixtens snabbhet, än åter hållande sig på samma ställe. Hans flygt är tvåfaldigt
olikartad: det pilsnabba framilandet i rak rigtning skiljer sig i hvarje hänseende från
s välvandet på ett och samma ställe. Det är klart, att denna senare rörelse fordrar den
största kraftansträngning, ty kolibrin måste, för att bibehålla jemvigten, slå vingarne
uppåt och nedåt med lika styrka. Denna rörelse är så snabb, att man till slut icke
kan urskilja något af vingarne.» Men äfven hans hela väsende och beteende är
häftigt -. feberaktigt, såsom Saussure säger. »Han lefver ett högre, kraftigare lif än
någon annan varelse på vår jord. Från morgonen till aftonen genomilar han luften
under sökande efter nektarfylda blommor. Man ser honom likt blixten komina lodrätt
ned och hålla sig stilla framför en blomma utan något stöd, utbreda stjerten i form
af en solfjäder och under tiden oupphörligt sänka sin tunga i kalkens inre. Aldrig
slå de sig ned på en blomma, och det ser ut som vore de så j äg tade, hade så brådt
om, att tiden icke förslog åt dem dertill. De komma framskjutande, hålla sig tvärt
stilla, sätta sig högst några sekunder på en liten qvist och flyga åter bort med
sådan snabbhet, att man knappt märker deras bortflygt.» Öfver flygtens rigtning och
de linier den beskrifver kan man icke komma till någon klarhet, ty rörelsens
snabbhet är så stor och kroppen så liten, att iakttagelsen blir omöjlig. Gould säger, att
kolibrispitarne kunna utföra hvarje slags rörelse af vingarne med den största
säkerhet, att de ofta stiga lodrätt upp i höjden, flyga baklänges, vrida sig i en krets eller
så att säga dansa från ett ställe till ett annat eller från en del af trädet till en
annan, än stigande, än nedåt, att de höja sig öfver de högsta träden och derpå åter
plötsligt skjuta ned som en meteor. Ovilkorligt bringas man allt jemt att betrakta
kolibrin såsom en befjädrad fjäril. Detta är icke att förstå blott bildlikt, utan i viss
grad äfven bokstafligt. »Vid mina första steg på Jamaikas stepper», säger Saussure,
»tyckte jag mig se en skimrande grön insekt med ilande flygt komma framför en
buske och här oupphörligt glida från en gren till en annan. Jag var högst förvånad
öfver den utomordentliga vighet, hvarmed djuret undgick mitt nät, och då jag
slutligen lyckats fånga det samma, häpnade jag än mera öfver att i stället för en insekt
hafva fått en fogel. I sjelfva verket är också icke blott insekternas gestalt, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
