- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
322

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

322

DUFVOR.

näbben, på hvilka de lågt sittande näsborrarne hafva den främre änden lägst,
närmast käkkanten.

Den enda kända arten af Tanddufvornas slägte (Didiincuhis) är
Tand-dufvan (Didunculus strigirostris, fig. 134), som har ungefär gestalten af en något
klumpig dufva. Kroppen är kraftig, hufvudet stort, näbben mycket mera hög än
bred, med öfvernäbben vid basen böjd uppåt, men derefter likformigt starkt nedåt
böjd och krökt i en skarp hake utan tand eller utbugtning i kanten. Undernäbben
är likaledes nedböjd, men framtill rundt afstympad och här på hvardera sidan
tre-tända dt inskuren samt i kanten lätt ursvängd nedåt. Foten är kraftig och en äkta
duffot, med stark mellanfot, som är längre än mellersta tån och naken till hälen,

c

Fig. 134. Tanddufva (Didunculus strigirostris).

fria tår och starka, platt utböjda, på undersidan urhålkade klor. Hufvud, hals och
undre delar äro glänsande stålgröna, mantel, undre delen af ryggen och gumpen,
öfra vingtäckfjädrarna ach stjertfjädrarna vackert brunröda, vingpennorna mörkt
blygrå. Längden utgör 33 cm., hvaraf stjerten upptager 8 cm. – Så vidt vi hittills
känna, finnes tanddufvan uteslutande på de båda till Skepparöarna hörande öarna
Upolu och Savaii och äfven på dem endast på vissa ställen. Hon bebor nemligen de
skogiga bergstrakterna på ett visst afstånd från kusten. Enligt Wäl p öl e s uppgift
var hon fordom ganska talrik på ön Upolu och lemnade denne resande hans
förnämsta föda. Vanligen såg man dessa dufvor parvis, men stundom äfven i skaror af
ända till 9 stycken, och i hvarje afseende lefde de på samma sätt som andra dufvor,
flögo, gingo, kuttrade och rufvade liksom dessa. Numera har tanddufvan blifvit säll-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free