Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344 UGGLOR.
ligheten, utan äfven den på en viss trakt rikliga tillgången på föda, som sammanför
dessa hornugglor. Äfven på rufningsplatser uppträder hon allt efter årets rikedom
på möss, stundom i större, stundom i mindre antal, stundom till och med blott i enstaka
par. Hennes jagt gäller hufvudsakligen små däggdjur, i främsta rummet skogs- ocb
åkermöss äfvensom näbbmöss. En tafatt liten fogel förskonas icke, och en sjuk eller
uttröttad rapphöna får stundom följa med, men sådana öfvergrepp förtjena knappt
att omtalas. Mössen förföljer hon hufvudsakligen i skogsbrynet eller på öppna
platser i skogen, men låter då och då förleda sig till längre Utflygter på
angränsande-fält. Som hon alltid först efter skymningens inbrott drager ut på jagt, skulle man
visserligen vara böjd for att tro henne sky dagsljuset, bländas af solljuset och der^
igenom hindras att se rigtigt, men denna uppfattning bekräftas alldeles icke af
erfarenheten. Så ljusskyggt hon än beter sig, lika stort är nemligen hennes behof af
solskenet, ty hon dör, om man i fångenskapen alldeles beröfvar henne det samma.
- I mars lägger hon sina 4 ägg utan något slags förberedelse på bottnen af ett
anträffadt bo och rufvar dem tre veckor med mycken ifver, under hvilken tid honan
matas af hannen. Denne har dessförinnan uttryckt sin kärlek genom högljudt skri
eller klatschande slag med vingarne. Så länge honan rufvar, uppehåller sig hannen
i hennes närhet, vaktar henne troget och gör larm, så snart en fiende nalkas nästet.
Ungarne behöfva mycken föda, de skrika och pipa oupphörligt, som om deras
hunger aldrig stillades, och tvinga de ömma föräldrarne till en oafbruten jagt på
mössen. - Äfven hornugglan är mycket förhatlig för alla dagfoglar. hvilka retas och
gäckas med henne, så snart hon visar sig. Den förståndiga menniskan lemnar henne
i fred och gör klokt deri, ty det skylld man lemnar henne kommer skogen till godo.
Hos Jorduggleslägtet (Bracliyotus) äro örontofsarne betydligt lägre, knappt
märkbara. Vår Jord uggla (Bracliyotus major, fig. 144) liknar emellertid
hornugglan så mycket, att hon ofta blifvit forvexlad med denna. Hennes hufvud är
likväl mindre eller tyckes åtminstone så; de korta örontofsarne bestå endast af två till
fyra fjädrar; vingarne äro jemförelsevis långa. Bottenfärgen är blekgul, slöjan
hvit-gråaktig, hufvudets och bålens fjädrar äro tecknade med svarta streck, som på buken
bli smalare och längre. Vingtäckfjädrarna äro i yttre fanet gula eller gulhvita, men
i inre fanet och i spetsen svarta; vingpennor och stjertfjädrar hafva gråbruna band.
Ögat är icke mörk- utan ljusgult, näbben hornsvart. Unga foglar äro mörkare än
de gamla. Längden utgör 36 cm., hvaraf stjerten upptager 15 cm. - Jordugglan,
som ursprungligen bebor tundran, är en verldsborgare. Som hon hvarje höst nödgas
anträda en vandring från sitt egentliga hemvist, besöker hon närmast alla de tre
nordliga verldsdelarne, genomströfvar vid dessa tillfällen hela Europa och Asien,,
men flyger äfven öfver till Afrika och sannolikt från Asien till Sandwichsöarna samt
genomvandrar på samma sätt Amerika ända från dess höga nord till dess sydspets.
- På tundran kan man då och då äfven om dagen drifva upp en jorduggla, men
vanligen ser man henne icke före nattens inbrott. I enlighet med den om
högsommaren föga minskade dagern under de norra ländernas natt, jagar hon på annat sätt
än de flesta öfriga ugglor, nemligen på en långt betydligare höjd öfver m arken r
nästan på samma vis som vår ormvråk, ehuru hon mera än denne och på ett annat
sätt plägar skaka på sig. Under sin resa tager hon visserligen sitt herberge på alla.
slätter, som alldeles icke eller blott föga äro beväxta med skog, men föredrager
likväl sumpiga trakter, uppehåller sig om dagen pä marken, dold mellan gräs och säft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
