Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358 DAGROFFOGLAR.
håller hon sig emot ett byte eller någon af hennes befjädrade fiender äfvensom mot
den, som hotar hennes näste. Knappt en enda skogsfogel är i säkerhet för
hennes-angrepp. Wheelwright såg henne i flygten slå en olycklig skrika, som var hennes
vanliga granne, och öfverraskade henne mer än en gång, då hon gjorde sig en
måltid af en dalripa, hvars vigt var nästan dubbelt så stor som hennes egen. - I början
af maj, stundom redan i april skrider hon till fortplantning. Till rufningsplats väljer
hon antingen ett ihåligt träd eller en rufningslåda (kalk), sådan man i Lappland
upphänger i träden för storskrakens räkning, eller ett gammalt kråkbo, bygger sig väl
äfven i högre träd hufvudsakligen af grenar och ris ett bo, med grund fördjupning,
som inuti beklädes med löf och mossa, och lägger i detta 6 till 8 ägg. I toppen af
ett utdödt träd så nära boet som möjligt sitter hannen och håller sorgfälligt vakt,
och så snart något lefvande väsende närmar sig boet, lyfter han på hufvud och stjert,
låter hora ett gält, om tornfalkens påminnande skrik och skjuter ursinnig ned p fi
iredjtöraren. Det förtjenar anmärkas, att hannen aflöser honan vid rufningen. Innan
ungarne ännu kunna flyga, ömsa de gamla fjäderdrägten, och då de förra blifvit
fullfjädrade, prunka äfven de senare i ny drägt.
Andra flocken: Dagroffoglar (Hemeroharpages),
De åt sidorna rigtade ögonen och den mera utvecklade vaxhuden öfver näbb-
. .
roten skilja denna flock från den föregående. Äfven denna flock delar S un d e val l
i två serier, af hvilka den första, de Egentliga d a gr of foglarne (Hemeroharpages
rapaces *) utmärka sig derigenom, att deras hjessa bär verkliga fjädrar och att deras
baktå är stark och sitter i samma plan som de främre tårna samt har en kraftig
klo, hvilken är lika stark som innertåns.
Familjen Höklika (Asturidae). De till denna familj hörande foglarne
utmärka sig derigenom, att deras mellanfötter (tarser) åtminstone baktill äro beklädda
med jemförelsevis stora tvärsköldar, hvilka hos somliga arter kunna sammanväxa med
hvar andra till en odelad hud, så som vi förut sett det hos åtskilliga Sångfoglar.
S u n de val l sätter denna familj här främst, emedan den utan tvifvel innesluter de
högst utbildade roffoglarne, som i den snabbaste jagt och med de hastigaste
vändningar förfölja sitt rof ej blott på öppen mark, utan äfven i tät skog och i snår.
De flesta hithörande foglar hafva näsborrarne runda eller elliptiska, med
längdaxeln stäld i näbbens längdrigtning. Bland dessa nämna vi först Kärrhökarne (Circus)r
hvilket slägte i det hänseendet påminner om ugglorna, att de äro försedda med eu
ansigtskrets, bildad af täta, styfva, vanligen brokiga fjädrar och sträckande sig från
halsen rundt om öron och tinningar. Denna likhet med ugglorna häntyder
emellertid enligt S un d e vall icke på närmare slägtskap. »Tvärt om», säger han, »utgöra
kärrkökarne en motsats mot ugglorna genom sin smärta bildning och sina långar
smala extremiteter samt i synnerhet genom den bland roffoglarne ovanliga, ganska
betydliga olikheten i färg och teckning mellan hannar, honor och ungfoglar. Dock
ha kärrhökarne, nästan som dagugglorna, något större öronöppningar än de öfriga
dagroftbglarne.» Enligt samme författare kännetecknas de fyra europeiska arterna
af detta slägte sålunda:
* D. ä. de som angripa lefvande rof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
