- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
364

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

304

DAGKOFFOGLAE.

och förtär sedan resten i behaglig rö. Ben, fjädrar och hår uppstötas åter i bqllar.
Unga foglar i bo, i synnerhet sådana, som utkläckas på marken, tillhöra hans
älsklingsföda, men han förskonar icke heller äggen. - I trakter, sådana han älskar dem,
der fält och skog mycket omvexla med hvar andra, väljer han sig ett snår eller en
barrskog så nära fälten eller till och med byarne som möjligt för att här anlägga
.sitt väl undangömda bo, och om han en gång underkastat sig besväret att bygga
ett sådant, räfvar han åratal igenom en gång eller, om man på våren borttager
aggen, två gånger om året i det samma. Allt efter platsen och omständigheterna
4ir boet olika. Stundom består det endast af torrt gran-, tall- och björkris och är
så oordentligt bygdt, att man snarare skulle hålla det för en ringdufvas bo än för
en roffogels näste; en annan gång är det hoplagdt af de nämnda ämnena, mossa, löf
och jord, och inuti prydligt beklädt med qvistar, rötter och hår, stundom äfven med
några fjun från honan, och då verkligen en rätt vacker byggnad. Mellan den 10:de
maj och 20:de juni finner man i det samma 3 till 5 medelstora ägg. Honan rufvar
^nsam, sitter mycket hårdt på äggen och visar en utomordentlig kärlek till dem,
lemnar dem icke, äfven om hon oupphörligt stores, och söker af alla krafter att
afvärja angrepp. Båda föräldrarne bära föda i mängd till ungarne, men endast honan
ar i stånd att stycka den samma på ett sätt, som gör den lämplig att förtäras af
ungarne. Man har iakttagit, att unga sparfhökar, hvilkas moder blifvit dödad, hungrat
i hjel midt i Öfverflöd af föda, emedan fadern icke förstått sig på att rigtigt stycka
ÅQU samma. Äfven sedan ungarne börjat flyga, matas de samt anföras och
undervisas ännu länge af föräldrarne. - Denna roffogel förtjenar ingen skonsamhet, utan
den eftertryckligaste och hänsynslösaste förföljelse. Man gör icke för mycket, om
man till hans utrotande anbefaller hvarje medel. Men så tänka icke alla menniskor.
Hos många Asiens folk är sparfhöken än i dag en högt skattad jagtfogel och har
såsom sådan förvärfvat sig många vänner. Både i Ural, Persien och Indien inöfvas
och användes sparfhöken till jagt med god framgång. »Att jaga sparfvar», anmärker
St. John, »är i Persien ett af de mest omtyckta nöjena under sommaren, då vädret
är för varmt för en ansträngande jagt. En god sparf hök dödar 15 till 20 sparfvar
under loppet af en timme. Hans läraktighet är beundransvärd. Redan en vecka
-efter hans infångande kan han, ehuru ännu fjettrad vid ett långt snöre, användas
till jagten. Några dagars arbete förslår till att tämja honom så mycket, att han
lifven utan snöre återvänder till sin herre. Honan användes företrädesvis till jagt
på vaktlar.» - Jag har ofta längre eller kortare tid hållit sparfhökar i fångenskap,
.men aldrig kunnat fatta tycke för dem.

Hökar (Astur). Familjens urbild, vår vanliga Dufhök (Astur pälumbarius,
fig. 154), förtjenar den ära man gjort honom, då man efter honom uppkallat en hel
familj, ty icke blott till namnet utan äfven till sitt väsende är han höken i ordets
.egentliga bemärkelse. Kännetecknen på det slägte han tillhör äro väsentligen de
samma som för sparfhökslägtet, dock skilja hökarne sig från detta genom en
under-sätsig kropp, längre näbb, mera afrundad stjert och starkare fötter, i hvilka innertån
år ungefår så lång som de två första lederna i mellantån.

Dufhöken är en stor och kraftig roffogel, 55 cm. lång, hvaraf 22 cm. komma
på stjerten. Den betydligt större och starkare honan är 12 till 15 cm. längre än
hannen. I de fullväxta foglarnes drägt är öfverläppen svartaktigt gråbrun med
iner eller mindre askblå anstrykning, underkroppen hvit, hvarje fjäder tecknad med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free