- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
371

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SFARFHÖKÖRNAR. 371

krupen med föga åtliggaude fjädrar, stödjande på ena foten, den andra
sainmau-böjd och gömd mellan fjädrarna. Den sten eller jordkulle eller det träd, som
han utsett till sin hviloplats, tjenar honom äfven till utkik, hvarifrån han
öfverskå-dar sitt område. Flygten är långsam men lätt, nästan utan buller och på långa
sträckor sväfvande. Då han jagar, håller han sig under skakniugar på vingarne ofta
en längre tid öfver ett och samma ställe för att på det nogaste genomsöka detta
eller taga i noggrannare ögousigte ett af honom varseblifvet djur. Vid sina angrepp
faller han med tätt hopdragna vingar ned till marken; tätt öfver denna utbreder han
åter vingarne, flyger väl ännu ett kort stycke framåt och griper derpå med vidt
utspärrade klor efter sitt byte. Vid vanlig jagt höjer han sig mera sällan till någon
större höjd; men på våren och i synnerhet under parningstiden stiger han särdeles högt
upp och utför dervid konster, som man knappt skulle kunna tilltro honom. I slutet
af april eller i början af maj uppsöker ormvråken sitt gamla näste eller bygger ett
nytt. Han väljer härtill ett for honom passande träd i löf- eller barrskogar och
anbringar i detta, ömsom högre, ömsom lägre öfver marken, vanligen så nära stammen
som möjligt, antingen i klykor i trädet eller lämpliga förgreningar, den nästan
alltid stora, med åren i omfång tilltagande byggnaden, om han icke föredrager att
betjena sig af ett korp- eller kråkbo, som tyckes honom användbart. Aggen äro 3-4
till antalet. Honan tyckes ensam rufva, men ungarne matas af båda föräldrarne
gemensamt. - Det går ormvråken ungefär som räfven. Hvarje öfvergrepp anmärkes
ined ogunstiga blickar, deremot underskattas regelbundet hans för oss nyttiga
verksamhet. I många jägares ögon gäller han såsom den skadligaste roffogeln och
förföljes med bitterhet. Den vanlige bondskytten bryr sig visserligen icke om att bilda
sig ett eget omdöme, men försummar icke att efterapa jägaren. Det är sant, att
lika väl som ormvråken fångar möss, råttor och hamstrar, ormar, grodor, insekter
och daggmask, lika väl fångar han äfven unga harar eller anfaller gamla, sjuka,
i synnerhet sårade, och spisar dem; icke mindre sant är, att han understundom
dödar hönsfoglar, möjligt äfven att han är tillräckligt qvick att om sommaren och
hösten gripa friska rapphöns eller fasaner; vidare är det bevisadt att han, utom
nyssnämnda villebråd, till sina un ff ar äfven bär mullvadar samt finkar, lärkor, trastar

» O ’

och andra små foglar, som han kan bemägtiga sig, och slutligen är det utan all fråga
att han på kärrhökarnes sätt vid tillfälle äter and-, kanske äfven andra jagtbara
foglars ägg. Men i trots af allt detta består ornivråkens förnämsta föda af alla slags
möss, råttor, hamstrar, sislar, grodor samt gräshoppor och andra insekter, således af
djur, hvilka antingen tillfoga oss den känbaraste skada eller, såsom grodorna,
förekomma i så talrik mängd, att en och annans tillintetgörelse icke har något att
betyda. Blasius har tagit 30 möss ur en enda ormvråks mage, och Martin har i
magen på hundratal af dessa foglar endast funnit möss. För att slutligen förskaffa
ormvråken, som icke borde saknas på våra ängar, ännu några vänner, vill jag äfven
uttryckligen påpeka, att denna så misskända fogel är den verksammaste utrotaren af
huggormen.

Bland de medlemmar af familjen, hvilka hafva aflånga, tvärstälda näsborrar,
kunna vi här blott nämna Sparfhökörnarne och Sekreterarefoglarne. De förra
(slägtet Morphnus) hafva medelmåttigt långa mellanfötter, temligen kort, tvär stjert
och en fjädertofs i nacken. Den mest kända arten är Harpyiaii (Morphnus destructor,
fig. 157), hvars fjäderdrägt är rik och mjuk, nästan såsom ugglornas. Hufvud och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0391.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free