Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FALKAR. 37T
b) Mellanfötterna klädas framtill af större vårtplättar eller sköldar.
3. Handpennornas inskärningar så som hos jagtfalkarne: Dvergfalkar (JEsalon)~
4. Handpennornas inskärningar så som hos vandringsfalkarne: Lärkfalkar
(Hypo-triorchis).
B) Innertåii lika lång som yttertån eller obetydligt kortare än denna.
5. Vingen synnerligen lång och smal; armpennorna kortare än handens täckfjädrarr
Aftonfalkar (Erythropiis).
6. Vingen jemförelsevis kortare och bredare; de främre armpeunorna något längre>
än handens täckfjädrar: Tornfalkar (Tinnuncidiis).
I forna dagar hafva falkarue blifvit använda i menniskans tjenst vid den s.
k-falkjagten, en medeltidens sport i Europa, hvilken ännu ej alldeles bortdött.
Ursprungligen är denna jagt likväl icke europeisk, utan antagligen var det, enligt
Sunde vall, något af de tatariska nomadfolken i mellersta Asiens steppland, son*
först fick den tanken att använda roffoglarnes mod, styrka och snabbhet på samma
sätt som dessa egenskaper hos hunden långt dessförinnan blifvit tagna i anspråk af
jägaren. Och bland alla roffoglarne, af hvilka för öfrigt äfven örnar och hökar blifvit
för detta ändamål tam da, finnes intet slägte, som i nämnda hänseenden är mera
utmärkt än falkslägtet. Men aldrig blifva dessa foglar egentliga husdjur. Mörker och
svält kunna visserligen förmå dem att bära beroendet af den, som gifver dem ljus
och mat, och genom lidandets vana kunna de väl lära sig glömma, att de sjelfva
engång långt bättre skaffade sig dessa njutningar; men hängifvenhet för beherskare!!
eller lydnad, då ej tvånget står dem omedelbart för ögonen, ligger ej i deras natuiv
Deraf begränsas ock deras användbarhet vid jagten. - Falkoneriet var på sin tid
(i Europa åtminstone från 5:te århundradet, må hända infördt af hunnerne) en högt
uppdrifven och begärligt öfvad konst, med termer för hvarje handgrepp vid falkarnes
behandling. Dess literatur räknar bland sina förnämsta författare en konung, Alfred
den store, och en kejsare, Fredrik II af Hohenstaufe n. Bland sina förnämsta
utöfvare räknade denna jagt både regenter och adel - de ifrigaste voro må hända
medlemmarne af det täcka könet, hvilka, liksom vid tjurfäktningarna ännu i våra
dagar, sällan förneka sitt intresse för åsynen af ett raffineradt djurplågeri. Ty ett
sådant är egentligen falkjagten, ett blodigt tidsfördrif, med all den spänning ett
dylikt kan erbjuda åskådaren. - Den var och är i södra Europa för dyr för att kunna
med ekonomisk fördel utöfvas. Den stora jagtfalken (gierfalken) måste med
betydliga kostnader hemtas från Grönland, Island eller Skandinaviens fjell, och den
mindre jagtfalken (pilgrimsfalken) liksom våra tre småfalkar finnas väl utbredda öfver
hela Europa, men deras dressyr och underhåll fordra kostnader, hvilka deras jagt
svårligen kan betäcka. Blott furstar och magnater kunna underhålla den stab af
tjenare, stundom högtbetrodda och dyrlegda, som härtill erfordras. Första omsorgen»
är att lära falken att äta i den trångaste fångenskap, derefter att sitta stilla på
falkenerarens hand och taga sin mat endast i denna ställning efter slutad exercis,
och vid ett bestämdt tillrop. Exercisen består uti att lära falken först att gripa en
bild af en fogel, hare eller dylikt, lämpadt efter den sorts jagt, för hvilken han skall
uppfostras, och derefter att vid tillrop släppa hvad han gripit och flyga till sin
herre. När detta är inlärdt, öfvas han på lefvande djur och exercisen flyttas från,
kammaren ut i det fria. Falken hålles i mörker genom hufvan, som spännes öfver
hans hufvud och vanligen bär en fjädertofs. Kring hans fot slås en ring, i hvilken:
tygeln fästes, som viras kring ringfingret på hans bärare för att denne må
bättre-kunna hålla honom fast. Likaså fästes vid hans ena fot en liten klocka för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
