- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
385

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FALKAR. 385

blekgul kant, undersidans fjädrar slutligen blekt rostbruna eller rostaktigt gulhvita,
- Dvergfalkens verkliga häckningsområde är den höga norden i Europa, i
synnerhet tundran och den från denna mot södern sig utbredande skogsregionen. ungefär

O O O " O

till bredden af ön Gotland. I norra Skandinavien liksom på Island och Färöarna
räknas han till landets regelbundna häckfoglar; i Sibirien bebor han från Novaja
Semlja liknande trakter, men framtränger efter skogarnes beskaffenhet längre åt
sÖ-der än i Europa. Ät öster tyckes han förekomma öfver allt, ända till nedre Amur.
Förmodligen finnes han äfven i Amerika. - Då han nästan uteslutande när sig af
sparffoglar, är han lika väl som vandringsfalken, hvilken icke jagar sjöfoglar,
nödsakad att vid vinterns början lemna sitt hem och vandra söder ut. I Europa
öfver-vintrar han årligen i betydligt antal på de tre sydliga halföarna, men i ännu större
antal i Nordafrika, särdeles i Egypten, hvarest han understundom alldeles emot sitt
slägtes sedvänja uppträder i talrika flockar. I Asien utsträcker han sina vandringar till
den indiska halföns norra gräns, men anträffas oftare än här i södra Kina. - Oaktadt
sin ringa storlek står dvergfalken icke efter för någon annan jagtfalk i rofgirighet,
mod och djerfhet, men är icke en så utmärkt flygare som lärkfalken. Då jag från
Obdorsks höjder öfverskådade det framför mig liggande, vidsträckta, till större delen
öfversvämmade nordlandet, syntes plötsligen på knappt en meters afstånd från mitt
ansigte en dvergfalk, som nedifrån slätten förföljde en blåhakesångare. Förskräckt af
den oväntade företeelsen studsade han formligen till baka, i det han med några
skakande vingslag plötsligt hejdade sin flygt, vände om och var några sekunder
derefter försvunnen ur min synkrets, medan det förskräckta, genom mig räddade bytet
liksom en råtta kröp in i en vedtrafve tätt bredvid mig. Alla simfoglar, som lefva
på tundran, utgöra dvergfalkens byte. Blåhakesångare, lappsparfvar, ängpiplärkor,
snösparfvar och gulärlor, mesar och löfsångare lida mycken skada af honom, men
icke mindre alla strandlöpare, i synnerhet de små strandfoglarne, och likaså trastarne.
Med lika stort mod som lärkfalken slår han ned på foglar, som väga lika mycket
som han sjelf, möjligen till och med ännu mera. Gray försäkrar sig hafva sett
dvergfalkar, som besökte det inre af staden Glasgow, företrädesvis nära sig af de
talrika dufvorna, och Lilford måste göra den erfarenheten, att eu dvergfalk på en
timme för honom borttog ej mindre än fem sårade morkullor. På Färöarna fångas
han ofta, enligt Muller, då han förföljer starar ända in i husen. Då han jagar
en skara af dessa foglar, söka stararne alltid att hålla sig uppöfver honom och flyga
,så långt uppåt, att man knappt längre kan urskilja dem. Härigenom rädda de sig
ofta för smirill, såsom dvergfalken kallas på nämnda öar. Men skiljer sig en enda
stare från skaran, faller han ett säkert byte för falken. - I likhet med de flesta
andra äkta falkar väljer äfven dvergfalken platsen för sitt bo allt efter ortens
beskaffenhet, i nordens bergiga trakter väl vanligen på klippor eller i klyftor, i skogiga
trakter åter i träd, på tundran eller i sumpig mark på jorden. Vid midten eller
mot slutet af maj, i höga norden alltid något senare, finner man härstädes de 4 till
6 äggen. Ehuru dvergfalken hufvudsakligen närer sig af små foglar, är den skada
han anställer knappt af någon betydelse. Någon nytta gör han visserligen icke heller,
ty de tider äro förbi, då han dresserades till jagt. Hans stora mod och ojemförliga
vighet göra honom synnerligen lämplig att jaga allehanda smärre villebråd. I bur
är han en högeligen tilltalande företeelse. Såsom en äkta falk för han sig alltid
mycket upprätt och håller sig alltid putsad och fin.

Brehm, Foglarnes!!/. 2:a uppl. 25

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free