- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
390

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

390 DAGROFFOGLAR.

synnerligen lämpliga senare eftermiddags- och aftontimmarne. Så snart det börjar
bli lif i insektvärlden, flyga de upp åt alla håll i steppen för att se sig om efter
gräshoppor, syrsor, fjärilar, bevingade myror och skalbaggar. Insekter i alla
utvecklingstillstånd, men i synnerhet skalbaggar, utgöra största delen af deras föda; mera
sällan kommer en liten råtta, en ung, oskicklig liten fogel eller en liten ödla dem
till del. Ju längre aftonen nalkas, desto lifligare bli alla deras rörelser, emedan med
den inbrytande natten allt flera insekter komma fram ur sina kryphål och svärma
omkring. Derför ser man falkarne ofta långt efter solnedgången fortsätta sin fångst
och först sedan natten verkligen inträdt till sam mans flyga till sina sofplatser. Mot
parningstiden upplösa sig parvis de skaror, hvilka gemensamt dragit till
vinter-qvarteren, lefvat till sammans i dessa och till sammans återvändt, och nu ser man
hannarne utföra allehanda flygkonster för att roa honorna. Enligt Räddes uppgift
anlägga de i maj sitt bo i träden och välja härtill företrädesvis höga pilar, enligt
Nord ma ini inrätta de icke sällan ett skatbo till sitt näste. Äggen äro 4 till 5, och
i början af augusti utflyga ungarne samt undervisas ifrigt af de gamla. Så snart de
lärt sig konsten att fånga, anträda gamla och unga vinterfärden. - Såsom jag tror
mig kunna sluta af dem jag sjelf vårdat eller sett i zoologiska trädgårdar, fogar sig
aftonfalken lätt i fångenskap. En bur besatt med dessa foglar måste fängsla hvar
och en samt roa iakttagaren. De ega falkarnes alla goda egenskaper och skönhet.
Deras hållning är prydlig, deras väsende fördragsamt, deras rofgirighet jemförelsevis
liten i enlighet dermed att de lifnära sig af insekter. De visa sig tacksamma för den
vård och den uppmärksamhet som egnas dem, känna väl igen sina vänner och helsa

dem med ett gladt skrik.

#

Tornfalken (Falco [Tinnunculus] tinmmculus, fig. 164) är en mycket vacker
fogel. Hos hannen i utbildad fjäderdrägt äro hufvud, nacke och stjert askgrå, med
undantag af stjertändens blåsvarta, hvitkantade band; de öfre delarne äro vackert
roströda, alla fjädrar med trekantiga fläckar i spetsen; undersidan är på strupen hvitaktigt
gul, på bröst och buk vackert rödgrå eller blekgul, de särskilda fjädrarna, tecknade
med svarta långsfläckar; vingpennorna ära svarta och smyckade med 6 till 12
hvitaktiga eller roströda trekantiga fläckar i innerfanet, i spetsen med ljusare kant.
Pupillen är mörkbrun, näbben hornbrun, vaxhuden och de nakna ställena kring ögat
äro grönaktigt gula, fötterna citrongula. En skäggstrimma finnes. Den gamla
honan är på hela Öfverkroppen röd, till öfre delen af ryggen tecknad med
svartaktiga långsfläckar, men härifrån tecknad med tvärfläckar; hennes stjert är på
grå-rödaktig botten i spetsen försedd med ett bredt och flera smala band, endast gumpen
är rent askgrå. På undersidan liknar honans färg hannens. Ungarne bära moderns
drägt. Längden utgör 33 cm., hvaraf stjerten upptager 16 cm. Honan är 2 till 3
cm. längre än hannen. - Från Lappland till södra Spanien och från Aniurländerna
till Portugals vestra kust saknas tornfalken icke i något land eller någon trakt af
Europa. Han lefver på slätter likasom i bergiga trakter, vare sig dessa äro
skog-beväxta eller icke, ty han bebor så väl skogen som klipporna. På sina vandringar
flyger han öfver Svarta hafvet och Medelhafvet, söker vid häftig storm i nödfall sin
tillflykt på skeppen, hvilar ut några timmar, må hända dagar, på andra stranden och
vandrar derefter vidare åt södra Asien och djupt in i Afrika. Icke förty öfvervintra!*
en och annan, om också icke alldeles regelbundet, likväl icke så sällan i Tyskland.
I bergstrakter anträffas han ännu på en höjd af 2000 meter öfver hafvet, förutsatt
att härstädes, om också några hundra meter lägre ned, en passande plats för häck-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free