- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
394

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

394 DAGROFFOGLAR.

stjerten, mätt efter de yttersta fjädrarna, upptager 30 cm. - I hela södra Amerika,
från södra Brasilien och till de södra Förenta staterna är svalstjertgladan en
mångenstädes förekommande och på sina ställen talrik fogel. Endast under
sommarmånaderna bebor han de Förenta staterna och Texas. - Högst sällan ser man
svalstjertgladan ensam eller parvis, vanligen i talrika skaror, dels sväfvande högt upp i luften,
dels sittande i träden. Sådana skaror räkna från 20 till 200 foglar.
»Svalstjert-gladans flygt», säger Audubon, »är öfverraskande vacker och mycket uthållig,
Fogeln rör sig genom luften med sådan lätthet och prydlighet, att hvar och en, som
finner något nöje i att göra iakttagelser på foglar, måste tjusas af detta skådespel.
Framglidande stiger svalstjertgladan i stora kretsar upp till en oberäknelig höjd,
endast bestämmande flygtens rigtning med den djupt klufna stjerten, skjuter
plötsligt ned med blixtens hastighet, höjer sig på nytt, seglar bort och är snart ur sigte.
En annan gång ser man en svärm, som jagar rundt omkring ett träd eller mellan
dess grenar, nästan berörande stammen, för att gripa insekter eller små ödlor.
Rörelserna äro beundransvärdt snabba och mångfaldiga. De djupa bågarne, de
plötsliga kretsarne och tvärvändningarna samt den utomordentliga lätthet, hvarmed
foglarne genomskära luften, måste hänrycka hvarje iakttagare.» Svalstjertgladornas
föda utgöres företrädesvis, under vissa tider uteslutande af insekter. Audubon och
Ridgway uppgifva, att de äfven fånga ödlor och ormar, men nästan alla öfriga
iakttagare påstå enstämmigt, att de endast jaga insekter. Detta sker på alldeles samma
sätt som svalorna jaga, endast med den skilnad, att svalstjertgladan icke griper sitt
byte med näbben, utan med klorna. »Vid lugnt och varmt väder», säger Audubon,
»seglar svalstjertgladan fram på en omätlig höjd under förföljande af en stor insekt,
kallad mosquitofalken, och visar derunder alla sina flygkonster. Hennes förnämsta föda
utgöres af gräshoppor, larver, små ormar, ödlor och grodor. Hon stryker tätt fram
öfver marken, stannar ett ögonblick, sväfvar ned, griper en orm, höjer sig åter och
söndersliter honom i luften. Svalstjertgladan», så slutar Audubon, »parar sig
genast efter sin ankomst till de sydliga staterna. Frieriet sker i flygten, och derunder
äro foglarnes rörelser vackrare än någonsin. Boet bygges regelbundet i toppgrenarne
af de högsta ekar eller granar, helst vid stranden af en ström eller en dam. Det
liknar den vanliga kråkans, består utvändigt af torrt ris, blandadt med spansk
mossa, och är invändigt fodradt med mjukt gräs och några fjädrar. Hanne och hona
rufva skiftevis de 4 till 6 äggen, och derunder matar den ena maken den andra.»

Likaledes utmärkt genom korta mellanf Otter är Vesphökarnes slägte (P er ni s),
hvars förnämsta kännetecken för öfrigt ligger i tygeltrakternas täta beklädnad med
rundade, fjällformiga fjädrar. Liksom hos föregående slägte saknar öfvernäbben tand
eller flik i sin kant, och hela näbben är föga sammantryckt, så att öfvernäbbens
ryggkant är rundad (trind). Täckplättarne på mellanfötternas framsida äro större än
på deras baksida. Klorna äro långa och föga krökta. - Vesphökén (Pernis
api-voruSj fig. 166) uppnår en längd af 59 till 62 cm., hvaraf stjerten upptager 23 cm.
Fjäderdrägten undergår mångfaldiga och tillfälliga vexlingar. Stundom är den
en-färgadt brun, hannens hufvud gråblått och endast stjerten tecknad med tre stora och
flera små bruna band; ofta är åter öfverkroppeii brun, underkroppen deremot mer
eller mindre h vitfläckig eller tecknad med bruna tvärfläckar och skaftstreck på hvit
botten. Unga foglar äro vanligen bruna eller gulbruna, fjädrarna med mörkare skaft,
i nacken ljusare. Ännu många andra färgförändringar förekomma emellertid. Ögat är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0414.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free