- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
404

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

404: DAGROFFOGLAR.

lian kastar detta ifrån sig. Äfven glador, korpar och kråkor inställa sig som
snyltgäster och lyckas ofta taga ifrån honom den fisk han fångat. De största och äldsta
bona gifva slutligen en tillflykb åt trädmården, hvilken torde vara den, som
bemäg-tigat sig de ägg, hvilkas tomma skal nian stimdom finner vid foten af boträden. -
Näst efter fiskuttern är fiskljusen den störste fienden till en ordnad
fiskerihancitering, och af alla fiskeriegare är han derför mera hatad än hvarje annan roffogel.
I den närmaste omgifningen af Peitz, der i 72 dammar på öfver tusen hektarers
vidd en storartad karpafvel bedrifves, bygga enligt Se h al o w årligen 25 till 30
fiskljuspar sina bon och tillfoga förpaktaren af dammarne en så betydlig skada, att
denne betalar 6 mark (5 kr. 40 öre) i skottpenningar för hvarje dödad fiskljuse. -
Jag har hållit i fångenskap så väl gamla som unga ur boet tagna fiskljusar, in en
aldrig kunnat fatta tycke för dem. De, som infångats gamla, vänja sig aldrig vid
buren, sitta hela dagarne på ett och samma ställe, bete sig alldeles besinningslöst,
om någon går in i deras bur, ådagalägga på allt sätt fruktan och förskräckelse, träda
aldrig i ett drägligt förhållande till sina vårdare. bortt}rna synbart, af magra allt mera
och ligga en vacker dag döda i buren, utan att man är i stånd att uppdaga orsaken

. .

till deras död. Äfven de ungar, som tagas ur boet, trifvas ej, vänja sig endast ined
svårighet att äta sjelfva och af ty na äfven vid den bästa föda förr eller senare.

..

Familjen Ornlika (Aquilidae) igenkännes på de dithörande foglarnes rundt
om och i hela sin längd tätt befjädrade mellanfötter. Hela hufvudet är intill
näbbroten tätt befjädradt. De flesta medlemmar af familjen äro stora foglar med långa
tår och stora, kraftiga klor. Den starka näbben är föga hoptryckt; munspringan är
lång och sträcker sig bakåt under ögonen. Vingarne äro vanligen jemförelsevis breda,
beroende derpå att armpennorna äro särdeles långa.

Tofsörnar (Lopliaetus). I Afrika lefver ett slägte af små örnar med
jemförelsevis svag näbb, långa vingar och långa mellanfötter. Det har fått sitt namn
af de till en tofs förlängda nackfjädrarna. Tofsörnen (Lophaetus occipitalis, fig.
169) är temligen enfärgad. Bottenfärgen är mycket mörkt brun, buken är mörkare,
bröstet ljusare, lårens insida hvitaktig, tarsen smutsigt hvit, öfversidan brun,
skimrande i koppar och purpur. Ögat är hÖggult, näbben hornblå, i spetsen mörkare,
vid roten ljusare, vaxhuden ljusgul, foten halmgul. Längden utgör 50 till 52 cm.,
hvaraf stjerten upptager 18 till 20 cm. - Tofsörnen finnes från 17° nordlig bredd
ända till Godahoppsudden och från Senegal till Röda hafvets kuster liksom äfven på
Madagaskar, lika väl på slätten som i bergen, förutsatt att trakten är skogbeväxt.
Ut på den öppna steppen vågar han sig endast då, när äfven här tätare löfverk icke
helt och hållet saknas, exempelvis om ett af slingerväxter genomflätadt mimosasnår
mecl sin grönska pryder stränderna af en tid efter annan vatten förande regnströra.
I öfra Nilområdets skogar är han en temligen vanlig företeelse. Här ser man
honom sitta stilla nära stammen i mimosornas toppar och högst allvarsamt leka med
sin hufvudtofs. Ömsom krusar han pannan, tillsluter ögonen till hälften och reser
tofsen, så att den står rätt upp, utbreder väl äfven enstaka fjädrar åt sidan och
reser derjemte den öfriga fjäderdrägten, ömsom lägger han åter tofsen slätt efter nacken,
och i halftimmar kan han hålla på med denna vigtiga sysselsättning, utan att röra
sig, en bild af fulländad tröghet och en föga lofvande roffogel. Men man lär känna
drömmaren från en annan sida, så snart han märker något jagtbart, en liten mus,
en fältråtta, en jordekorre, en dufva, en flock väfvarefoglar. Med blixtens snabb-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free