Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÖHÖKAR. 419
annat gladpar har till och med släpat hela fogelskräminor i sitt bo, andra åter stulit
undan uthängd tvätt för tvatterskorna, för att dermed bekläda sitt näste. De 2 till
3, i mycket sällsynta fall väl äfven 4 äggen synas endast rufvas af honan; så länge
hon räfvar, ser man åtminstone hannen ifrigt sysselsatt med att föra föda till henne.
Efter omkring 4 veckor utkläckas ungarne, och nu täfla båda föräldrarne i att
anskaffa föda i mängd åt dem. - I fångenskap blir kungsgladan vid passande vård
snart tam. Ar hon redan fullväxt vid infångandet, plägar hon, enligt Stoikers
erfarenhet, vid menniskans åsyn bete sig högst sällsamt, alldenstund hon låtsas vara
död, lägger sig platt ned på burens botten och håller sig alldeles orörlig, eller också
låtsar hon nedfalla från sittstången och låter vingar och stjert hänga slappa, öppnar
till och med näbben och sträcker ut tungan, låter, utan att gifva ett lifsteckeii ifrån
sig, lyfta upp sig vid ena foten, och då man åter lägger henne på marken, förblir
hon liggande i den ställning, i hvilken man ditlagt henne. Dylikt hyckleri fortsätter
hon länge, men förställer sig allt mera sällan, spelar icke längre den alldeles döda,
utan endast den halfdÖda, inser slutligen att all förställning icke hjelper och
uppgifver derför alla vidare försök, förtror sig allt mera åt sin egare och visar slutligen
den största tillgifvenhet för den, som gifver henne födan.
I många trakter, förekom mer jemte kungsgladan eller i hennes ställe den Bruna
gladan (Milvus äter, fig. 173, b, sid. 417), som är märkbart mindre, 55 till 58 cm.
lång. Fjäderdrägten är öfver allt betydligt mörkare än hos kungsgladan, hvarför
fogeln icke med orätt bär namnet »svarta gladan» till skilnad från kungsgladan eller
den »röda gladan». Hufvud, nacke, haka, öfre och undre delen af strupen äro på
hvitgrå botten tecknade med smala, svartbruna längdstreck af olika bredd och
mantelfjädrarna mörkt jordbruna med ljusare kanter. - Den bruna gladans
utbredningsområde är liksom alla hennes samslägtingars temligen inskränkt. I mellersta
Tyskland tillhör hon de sällsynta foglarne, i Rhenhessen och Baden förekommer hon
.> d? *
oftare, i nedra Österrike, Ungern, Donaulågländerna, en stor del af Ryssland
äfvensom i Italien och Spanien är hon en regelbundet förekommande, på lämpliga ställen
allmän häckfogel, som till och med bygger bo i sina likars sällskap.
Emellan glador och hafsörnar ställer S un d e vall ett slägte, Sjöhökar
(Hali-astur), som utmärker sig genom kort, svagt rundad stjert och runda, öppna
näsborrar. Mellanfötter och tår äro klädda som hos gladorna. Till detta slägte räknar
han Skrikna f s örn en (Haliastur vocifer, fig. 174), en af de vackraste af alla
roffoglar, en verklig prydnad for de trakter han bebor. Hos den gamla fogeln äro
hufvud, hals, nacke och öfre delen af bröstet äfvensom stjerten bländande hvita,
mantel och vingar blåaktigt svarta, vingkanten, d. v. s. alla öfra vingtäckfjädrarna från
armbågleden till handlofven, och undersidan präktigt brunröda, ögonring, vaxhud och
fötter ljusgula, öfver- och undernäbb blåsvarta. Längden utgör 68 till 72 cm., hvaraf
stjerten upptager 15 cm. - Skrikhafsörnen utbreder sig öfver största delen af Afrikas
eqvatorialländer eller ungefär från 18° nordlig bredd till Kaplandet. Han bebor hela
östra Afrika ända till Ätbaras inflöde i Nilen, och härifrån åt vester träffas han vid
alla strömmar, floder och sjöar i det inre och alla lämpliga orter i det vestra Afrika
från Senegal ned till Kap. I Sudan utgöres hans egentliga hemvist af urskogarne,
och här måste man se honom för att rätt uppskatta hans skönhet. Ett par
skrik-hafsörnar på ett af klängväxter öfverklädt, öfver vattenspegeln lutande träd utgör en
härlig bild, och så bortskämdt forskarens öga än blir i dessa trakter, hvarest det i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
