Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANGAMAR. 443
till dem på trettio stegs afstånd och erfor till sin icke ringa förvåning att de
kifvades om besittningen af flera temligen stora landsköldpaddor. Den ena höll ett af
dessa djur mellan klorna och bearbetade väldigt med sin mägtiga näbb ryggsköl den T
de öfriga hade redan öppnat en sköldpadda och uttagit dess kropp nr pansaret, på
en hade de borrat in näbben mellan sköldarnes sömmar och illa sårat sköldpaddan,
som blödde starkt, en annan åter hade de vält på ryggen och likaledes skadat. Von
Meyerinck berättar, att år 1867, då fogeln tyckes hafva flera gånger besökt
Tyskland, en kapuschonggam dödat en hare och sjelf dödats, medan han höll på att spisa
sitt byte. Enligfc min broders utsago bygger kapuschonggamen icke i likhet med
gåsgamen sällskapsvis, utan ensam och, åtminstone i Spanien, endast i träd. Hans
omfångsrika bo står antingen på de starka grenarne af en tall eller i den breda,
v f vi ga toppen af en alltid grönskande ek, ofta icke högre än o till 4 meter öfver
marken. Det består af ett underlag armstjocka påkar, hvarpå följer ett annat lager
af smalare käppar och först på detta hvilar den flacka fördjupningen, som bildas af
fint, torrt ris. Den nykläckta ungen behöfver åtminstone 4 månader för att bli
flygfärdig. Han matas af föräldrarne omsorgsfullt med as, men försvaras ingalunda
så hjältemodigt som man vanligen antager. På hannens innerliga tillgifvenhet för
sin hona har jag en gång. sett ett rörande bevis. Jag hade länge suttit på lur
under ett bo och redan skjutit ett skott, som icke träffade, emedan jag icke tydligt
kunde se den af grenarne dolda honan. Naturligtvis voro parets båda medlemmar
ganska uppskrämda af mitt försåtliga anfall och genom det samma manade till
försigtighet; men slutligen dref den inbrytande aftonen honan tillbaka till boet, och då
hon nu i sällskap med hannen återkom, träffade henne det dödande skottet, så att
hon utan någon vidare rörelse föll och blef liggande i boet. Förskräckt flög hannen
upp, beskref några kretsar, men återvände redan efter några minuter och satte sig
i trädet, sannolikt emedan han såg honan qvarligga. Min vid skottet tillskyndande
vägvisare jagade bort honörn, och åter började han kretsa. Nu lät jag vägvisaren
klättra upp till boet, men innan han hunnit halfvägs, infann sig åter hannen, som
tydligen sett den klättrande mannen och mig, och satte sig åter i trädet, men fick nu
ined sitt lif betala tillgifvenheten för sin maka. - En kapuschonggam, som Leisler
uppfödde, var till en början mild och godmodig, men blef senare elak och högg,
endast skonande sin vårdare, med näbb och klor efter hvar och en, som närmade sig
honom. Han förtärde lika gerna ruttnande som färska djur, slukade dem med hud
och hår, till och med svansen af unga räfvar, och uppkastade derefter hårbollar»
Han smälte fullkomligt 12 till 15 cm. långa ben. Fisk vidrörde han aldrig, lefvande
djur angrep han icke, en korp och en svart kråka lefde hela månader fredligt till
sammans med honörn, och fastän han fick lida hunger, gjorde han likväl intet ondt
åt en hare, som man insläppt till honom. Döda kattor åt han särdeles gerna, men
fäste man en segelgarnsände vid en af dem och drog honom fram och åter, så sprang
han rädd undan, återkom efter en stund, gaf honom ett hugg med foten, sprang åter
hastigt undan och upprepade detta till dess han öfvertygat sig om att katten var död.
»Som gosse», berättar grefve Rudolf C ho t e k, »erhöll jag en kapuschonggam, som
uppdragits ur Donaus vågor med alldeles genomblötta fjädrar och sedan under 12 år
vårdats i prostgården. Denna gam tog jag med mig till Korompa, hvarest han lefde
ytterligare trettio år. Derefter erhöll furst Lamberg honom, förde honom till Steyer
och anvisade honom slottsgrafyen derstädes till uppehållsort. Här skulle han
sannolikt ännu befinna sig vid lif, om han ej ihjelstångats af en hjort, som uppehöll sig
på samma ställe. Denna gam, en hona, som flera gånger lade ägg, hade ingått ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
