Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454 DAGKOFFOaLAR.
klorna. Då de åto, fasthölle de födan med klorna och slukade utan vidare i sig de
afslitna bitarne med muskler, hår och fjädrar. De åto mycket på en gång, men kunde
också utan olägenhet hungra hela dagar. Vatten var för dem ett stort behof.
Familjen Seriemalika (Dicholophidce), som kännetecknas genom den högt
öfver framtårnas plan stälda baktån, omfattar endast ett slägte, de s. k. Ormstorkarne
(Dicholophus), högst egendomligt bildade foglar, som i många afseenden påminna
om sekreterarefogeln och också förut varit förenade med denne i en och samma familj.
Kroppen är smärt, halsen lång, hufvudet temligen stort, näbben något kortare än
hufvudet, smal, långsträckt, måttligt sammantryckt, i sin rotdel rak, i främre delen
eller mot spetsen böjd och försedd med hake; foten är mycket hög, naken långt upp
ofvan hälen, med långa tarser och korta tår; vingarne äro korta, men kraftiga, af
vingpennorna äro den fjerde och femte längst, armfjädrarna äro så långa, att de
uppifrån täcka den hoplagda vingen. Den af 10 fjädrar bestående stjerten är lång
och starkt afrundad; hufvudets fjädrar äro långa, -smalt afspetsade och något mjuka,
pannans fjädrar från näbbroten förlängda till en upprättstående tofs. Fjädrarna på
buk och undergump äro mjuka och duniga, de, som stå kring näsgropen och omgifva
munkanten, äro borstartade. En tygelfläck är naken.
Serierna (Dicholophus cristatus, fig. 185) är grå, hvarje fjäder tecknad med
finare, ljusare och mörkare tvärlöpande, zigzagformiga våglinier, hvilka på främre
delen af bröstet lemna fjäderspolens omgifning fri och sålunda låta en strimma, som
bildas af denna, framträda. Ögat är ljust svafvelgult, tygeln gråaktigt köttfärgad,
den nakna ögonringen blåaktig, näbben korallröd, foten framtill rödbrunaktig, på
sidorna tegelröd. Honan skiljer sig från hannen genom kortare nackfjädrar och den
gulgrå grundtonen i sin färg. Ungen liknar väsentligen honan. Längden utgör 82
cm., hvaraf stjerten upptager 31 cm. - Serieman har sin utbredning öfver en stor
del af Sydamerika och lefver på de stora, öppna fälten i Brasiliens inre, hvarest låga,
gräsbeväxta höjder och slätter med enstaka busksamlingar omvexla med hvar andra.
Man iakttager henne parvis eller efter häckningstiden familjevis tre eller fyra till
sammans, men får endast se henne, der hon icke kan dölja sig i gräset. Hennes
färg kommer henne, enligt Burmeister, väl till pass på de torra stepperna. Hon
hukar ned sig, då hon hör ett buller, lyfter endast då och då litet på hufvudet och
löper derefter hastigt undan mellan gräshalmen, utan att visa sig. »Ehuru jag
dagligen hört fogeln på campos och i synnerhet från mitt läger tidigt i morgongryningen,
har jag dock aldrig fått se honom. Tätt bredvid mig hörde jag ofta ett läte, men
då jag red dit, var allting tyst, intet strå, än min dr e " någon fogel rörde sig.»
Horney er anmärker, att den löpande fogeln böjer sig mycket framåt och att kroppen
liksom den sammanlagda stjerten intager en vågrätt ställning, hvarvid vingarne hållas
tätt hopdragna. Brasilianerne berättade för prinsen af Wied, att man stundom
äfven ser foglarne sitta i toppen af en buske eller ett mindre träd, men att så
snart någon fara närmar sig, de genast begifva sig ned på marken och endast söka
rädda sig genom löpande, icke genom, flygt. Horney er iakttog, att serieman alltid
tillbringade natten i ett träd, aldrig på marken, men att hon visade sig oskicklig,
då hon skulle sätta sig i trädet, och ofta behöfde lång tid, innan hon uppnådde sin
bestämda plats. I frihet liksom i fångenskap låter hon ofta höra sitt högljudda, långt
hörbara läte, hvilket, enligt Burmeister s åsigt, klingar såsom en hundvalps
skällande och gnällande, enligt Horney er s uppgift åter påminner om roffoglarnes stämma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
