Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORRFOGLAB. 471
sig här ned på bergen. Till Labrador ankomma, enligt hvad som berättades för
Audubon, hvarje vinter tusentals fjellripor och betäcka alla vägar och sluttningar.
Men äfven i Skandinavien har man iakttagit dylika fall, och på Lofoten berättade
man för Boje, i Tromsö för Lilljeborg, att en gång vid stark östlig vind många
hundra visat sig. - Om fjellripornas fjädervexling är man ännu icke på det klara.
Jag tror, att alla de hvar andra motsägande iakttagelser man gjort häröfver låta
förena sig, ty jag har nyligen erfarit, att samtidigt med ruggningen äfven en fjädrarnas
färgförändring kan försiggå hos foglarne, och vågar tillämpa denna erfarenhet äfven
på fjellriporna. Sålunda antager jag, att fjellripans hufvudruggning infaller på hösten,
men att sannolikt icke alla fjädrar nybildas, utan de under sommarens lopp
framkomna åtminstone delvis omfärgas. På våren förnyas småfjädrarna, hos honan
tidigare än hos hannen. Färgen på dessa nybildade fjädrar är likväl ingen stadigvarande,
utan tvärt om underkastad mångfaldig vexling. För öfrigt tyckes så mycket stå fast,
att fjellripornas uppehållsort utöfvar inflytande på ruggningen, emedan vinterdragten
anlägges med vinterns början, sommardrägten åter med sommarens början, och den
förra så väl som den senare alltså allt efter orten anlägges tidigare eller senare.
Kort före hÖstruggningen vexla fjellriporna äfven sina klor. - Den fattigdom och
den hårda väderlek, som råda på fjellripans vistelseorter, blifva icke sällan förderfliga
for henne. Så anspråkslös hon än är, så skickligt hon förstår att skydda sig mot
storm och oväder, all väderlekens bisterhet är hon likväl icke vuxen. Då på vintern
vid lugnt väder det snöar hela dagarne, löper hon visserligen knappt någon fara,
men då laviner nedrulla från bergen, tryckes mången fjellripa till döds, och då snön
betäckes af en hård isskorpa, måste en mängd svälta och duka under för hungern.
Menniskan och allt hvad rofdjur heter äro dock hennes värsta fiender. Tusentals och
hundratusentals fångas årligen; icke så få falla for jägarens bössa, och lika många,
som menniskan tager i anspråk för sin räkning, måste förblöda under räfvars och
jerfvars tänder eller i klorna på jagtfalkar och lappugglor.
Orrfoglar. Orrarnes slägte (T et ra o) skiljer sig från föregående derigenom,
att befjädringen på dessa foglars fötter ej sträcker sig ut öfver tårna, utan endast
ai e d till dessas rot.
Den största och ädlaste af alla orrfoglar är Tjädern (Tetrao iirogallus, fig. 191),
en af våra största landfoglar, skogarnes prydnad, jägarens förtjusning. Han skiljer
sig från de öfriga orrfoglarne genom sina långa fjädrar på strupen och sin afrundade,
af 18 fjädrar bestående stjert. Hjessan och strupen äro svartaktiga; halsen är mörkt
askgrå, vattrad med svart, dess framsida svartaktigt askgrå, vattrad; ryggen är på
svartaktig botten fint öfverpudrad med askgrått och rostbrunt; öfre delen af vingen
svartbrun, starkt rostbrunt vattrad. Stjertfjädrarna äro svarta med få, hvita fläckar;
bröstet är glänsande stålgrönt, den ^öfriga underkroppen, särdeles gumpen mycket
tätt, svart- och hvitfläckig. Ögat är brunt, de nakna, af särskilda, tunna blad
bestående eller med sådana besatta, ett eget färgämne innehållande brynen öfver dem
äfvensom de nakna, vårtlika ställena rundt omkring dem äro lackröda, näbben
horn-hvit. Längden utgör 100 till 110 cm., hvaraf stjerten upptager 34 till 36 cm., vigten
stiger till 5 a 6 kilogram. Yngre tuppar skilja sig blott föga från de gamla. Hönan
är omkring en tredjedel mindre och mycket brokig. Hufvud och öfre delen af halsen
äro svartaktiga, rostgula och svartbruna, tvärstrimmiga; på den öfriga delen af
öfver-kroppeu visar sig befjädringen såsom en blandning af svartbrunt, rostgult och rost-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
