- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
490

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

490 FASANHÖNSFOGLAR.

I det Sydvestra Europa ersattes stenhönan af sin närmaste frände, Rödhönan
(Caccabis rufa, fig. 196). Denna vackra fogel skiljer sig från den förra
hufvudsakligen genom öfversidans förherskande rödaktiga färg och genom ett bredare halsband,
som nedåt upplöses i fläckar. Längden utgör 38 cm., hvaraf stjerten upptager 11 cm.
- Rödhönan bebor endast den Sydvestra delen af vår verldsdel från södra Frankrike
till de söder ut belägna länderna och öarna, hufvudsakligen Spanien, Portugal,
Madeira och Azorerna. På Malta tillhör hon redan sällsyntheterna, och längre öster ut
förekommer hon sannolikt icke mera. För omkring hundra år sedan infördes hon i
Storbritannien och är för närvarande derstädes i några af de östra grefskapet! nästan
talrikare än rapphönan. - »Rödhönan», skrifver min broder, »älskar bergiga trakter,
hvilka omvexla med fält.» Hon är en stannfogel, som bebor ett temligen inskränkt
område och lefver i omedelbart granskap med andra af sin art. »I sina rörelser»,
säger min broder, »har rödhÖnan mycket gemensamt med vår rapphöna; dock kan
man väl äfven i detta afseende säga henne vara prydligare och behagligare.»
Betecknande för denna fogel är, att han gerna sätter sig i träden och icke gör detta
endast i nödfall, utan regelbundet hvarest träd finnas, utan tvifvel för att speja från
dem. - »Största delen af året», fortfar min broder, »lefver rödhönan i skaror eller
flockar af 10 till 30 stycken i hvarje, ty i alla händelser slå sig ofta flera familjer
till sammans. Allt efter Spaniens olika provinser infaller parningstiden olika: i
södra Spanien infaller den i början af mars, i mellersta Spanien eller i bergstrakterna
i slutet af denna månad eller ock i början af april. Boet, som anträffas i sädesfält,
vinberg, under en rosmarin- eller timjanbuske o. s. v., består af en trågformig
fördjupning, som hönan krafsar i marken, och innehåller 12 till 16 ägg. Rödhönsen
jagas ifrigt i Spanien. Förföljelsen börjar redan då ungarne uppnått storleken af
en vaktel.»

På Sardinien, här och der i Grekland men ännu oftare i nordvestra Afrika,
ined inbegrepp af de Kanariska öarna, lefver en tredje art af samma slägte,
Klipp-hönan (Caccabis petrosa).

Såsom en förbindelselänk mellan rapphöns och fasaner kunna Frankolinerna
(Francolimts) betraktas. De skilja sig från de förra genom längre näbb, högre,
vanligen med en men äfven med två sporrar väpnad fot, längre stjert och tätare,
ofta mycket brokiga fjädrar. I vingarne äro tredje och fjerde pennorna längre än
de öfriga; stjerten består vanligen af fjorton fjädrar och är antingen rakt afskuren
eller lätt afrundad. – Frankolinerna, af hvilka man för närvarande känner några
och trettio, öfver Afrika, vestra, södra och sydöstra Asien utbredda, ända tills tör
kort tid sedan äfven i södra Europa representerade arter, lefva, så vidt jag kan sluta
af de af mig i Afrika iakttagna arterna af detta slägte, parvis eller familjevis i
busk-rika trakter, väl äfven i den egentliga skogen, dock knappast i hög skog, utan hellre
der låg småskog är förherskande, öfver hvilken endast här och der enstaka högre träd
resa sig. Der menniskan icke ständigt förföljer dem, äro de talrika; några arter har
jag i Afrika funnit i stort antal, må hända talrikare än någon annan derstädes
förekommande hönsart, i det ett par bor tätt intill ett annat och hvart och ett nöjer sig
med ett litet vistelseområde. Denna talrikhet förklarar delvis anspråkslösheten hos
dessa höns. De äro allätare i ordets bokstafliga mening. Knoppar, blad, grässpetsar,
bär, frön, insekter, snäckor och små ryggradsdjur utgöra deras föda, och på dylika
lifsmedel äro nämnda skogar oändligt rika, så att det icke faller sig svårt för dem
att förskaffa sig sin nödiga näring. Till sina förmögenheter stå de föga efter för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free