Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
: \ -. . .. ». ..-..-,.- . r ; - . .
518 ....’/.. ’ T ’ ’ H: IÄSANHÖNS FOGLAR.
...."’. . . . - - i-n ’ .-.’ . .. . ..:. ij-i-i ..."
och 5pisi§lvanien äro de redari sällsynta och i de tätt befolkade staterna alldeles
utrotade >^*l)é lefva tidtals i stora sällskap och anträda .oregelbundna vandringar, i det
de genomströfva skogarne, om dagen springande på marken och om nätterna
hvilande i höga träd. Mot oktober, då ännu obetydligt med trädfrön fallit till markent
resa de till Ohios och Mississippis lågländer. Hannarne förena sig i sällskap af 10
till 100 stycken och söka sin föda för sig sjelfva; honorna slå sig till sammans med
sina halfväxta ungar i nästan lika talrika flockar och följa för sig sjelfva samma väg.
Så kriugströfva skarorna allt jemt till fots, så länge icke en jagthund eller annat
rofdäggdjur kommer störande emellan eller en bred flod afskär deras väg. Anländer
ett sällskap kalkoner till en flodstrand, så samlas de först på strandens högsta
punkt och stanna här mången gång hela dagar, liksom rådslående, innan de
besluta sig för att sätta öfver floden. Hannarne blåsa upp sig och puttra, såsom om
de behöfde intala sig mod, och honorna och ungarne efterhärma dem så godt de
kunna, till dess vid lugnt väder vågstycket företages och de flyga öfver strömmen.
Ett enda »gluck» från den ledande kalkontuppen gifver tecknet och flygten börjar.
För de gamla foglarne är det icke svårt att komma öfver, till och med om floden
skulle vara en engelsk mil bred, men. de yngre och svagare falla ofta ned i vattnet
och måste då försöka att simmande nå andra stranden. Dervid sluta de vingarne
tätt intill kroppen, utbreda stjerten, sträcka halsen framåt och gripa ut så långt de
kunna med fötterna samt uppnå vanligen äfven fasta landet. Men härstädes löpa
de till en början omkring liksom bedöfvade och glömma ofta i så hög grad den
för dem eljest egendomliga försigtighet en, att de lätt falla ett byte för jägaren. Då
de komma till en näringsrik trakt, pläga de dela sig i smärre sällskap, och då blanda
sig unga och gamla om hvar andra. Detta sker vanligen vid midten af november.
Senare kan det hända att de, uttröttade af vandringen, närma sig bondgårdarne,.
blanda sig bland hönsgårdens invånare och med dem inträda i hönshusen. - Vid
midten af februari inträder parningstiden. Honorna skilja sig från hannarne, och
nu sofva båda könen hvart och ett för sig, dock icke på långt afstånd ifrån hvar
andra. Låter en höna höra sitt lockrop, så besvaras detta af alla tuppar, som hört
det, med hastigt på hvar andra följande rullande läten. Ljuder locktonen från
marken, så flyga allesammans genast ned, och i det ögonblick de nå marken, lika
mycket-om en hona finnes i sigte eller icke, slå de ut stjerten likt ett hjul, kasta hufvudet
till baka på skuldrorna, släpa vingarne och intaga de sällsamma ställningar samt låta
hora de egendomliga läten och ljud, hvilka vi äro vana att iakttaga hos de tama
afkomlingarne af kalkonen. Dervid händer icke sällan, att två hannar råka i strid
med hvar andra och slåss så häftigt, att den ene måste utandas sitt lif under den
andres hugg. Har tuppen kommit i en hönas närhet, efterhärmar hon vanligen hans
ställningar, om hon är öfver årsgammal. Det tyckes som stannade en tupp och en
höna efter parningen i en viss förbindelse med hvar andra under sommaren, om
också tuppen icke uteslutande egnar sin uppmärksamhet åt en enda höna. Hönorna
följa tuppen ända till dess de börja värpa, då de skilja sig från hvar andra och
gömma sig för tuppen. Denne slåss ej längre med andra tuppar, puttrar mindre och
bekymrar sig slutligen knappt mera om hönorna; slutligen skilja sig tupparne helt
och hållet från hönorna och bli då stundom så tröga och liknöjda, att de knappt
längre ens gifva akt på den fiendtliga menniskan. - Om våren är torr, utsöker
hönan vid midten af april en passande, så väl som möjligt undandold plats för att rufva.
Redet består af en grund, med fjädrar slarfvigt beklädd fördjupning, och äggen äro
10 till 15, stundom äfven 20 till antalet. Hönan nalkas alltid boet med största för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
