Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRUTSAR.
535
af spolen, om denna under tiden icke af sig sjelf fallit bort. Naturligtvis får man
icke plocka de strutsar, som skola skrida till fortplantning, men alla de öfriga och
äfven honorna beskattas inom den uppgifna tiden, då man hittat på medel att bleka
och efter behag färga alla fjädrarna. Till följd af den stora produktionen af
användbara fjädrar sjunker visserligen priset år från år, men af samma anledning är man
också i stånd att efterkomma den allt mer och mer stegrade efterfrågan, utan att
såsom förr genom en hänsynslös jagt framkalla faran af foglarnes utrotande.
Strutsjagten bedrifves i hela Afrika med lidelse. För beduinerne gäller den
såsom ett af de ädlaste nöjen, ty för menniskor af deras slag ligger en synnerlig
dragningskraft just i de svårigheter den erbjuder. Det nordöstra Afrikas araber skilja
noga på strutsarne efter olika kön och ålder. Den fullväxte hannen heter »edlim»
(den djupsvarte), honan »ribéda» (den grå), den unga fogeln »ermud» (den brunaktige).
Då f or värf va ndet af fjädrarna är Jagtens förnämsta syfte, förföljer man hufvudsakligen,
ja, nästan uteslutande »edlim», men just härigenom skadar man på ett känbart sätt
strutsens förökning. Af Tristrams berättelse ser jag, att man i norra Sahara
jagar strutsen på alldeles samma sätt som i Bahiuda eller på Kordofåns stepper. På
vindsnabba hästar eller utmärkta dromedarer rida jägarne ut i öknen eller steppen
och uppsöka en strutshjord. På ett visst afstånd åtföljas jägarne af några med
vattensäckar lastade kameler; äfven under jagten hålla sig dessa kamelers drifvare alltid
så nära de förföljande som möjligt. Då dessa upptäckt sitt villebråd, rida de så länge
mot foglarnes flock, till dess att en försigtig edlim genom sitt exempel gifver tecken
till flykt. Två eller tre jägare utvälja sig nu en hanne och rida efter honom i sträckt
galopp; medan den ene förföljer fogeln i alla krökningar och bugter af hans lopp,
söker den andre afskära honom vägen och öfvertager, om detta lyckas, den förstes
roll, hvarefter denne i sin ordning nu söker genskjuta fogeln på den kortare sträckan.
Så omvexla –de med hvar andra, till dess de uttröttat strutsen, som ilat i väg med
all för honom möjlig snabbhet. Vanligen äro de redan efter en timme tätt efter
honom; nu tvinga de sina hästar till en sista ansträngning och tilldela slutligen
fogeln öfver halsen eller på hufvudet ett häftigt slag, hvilket genast slår honom till
marken. Sedan han fallit, hoppar en af jägarne af hästen, och under yttrande af
det öfliga: »I den allbarmhertige Guds namn, Gud är större», afskär han strutsens
halspulsådror, hvarefter han sticker klon af den ena fotens långa tå i såret för att
förekomma fjädrarnas nedsölande med blod. Då strutsen förblödt, afdrager jägaren
hans skinn, hvilket han vänder ut och in och som han använder såsom en påse för
att deri bevara de prydliga fjädrarna. Af köttet skär han sig så mycket han
behöfver; det som återstår, upphänger han i ett träd till torkning och för de
förbi-färdande vandrarnes räkning. Under tiden hafva kamelerna hunnit fram; jägaren
vederqvicker sig och sin häst efter den ansträngande, heta jagten, hvilar några
timmar och återvänder hem med sitt byte. Här sorterar han fjädrarna allt efter deras
godhet, binder de dyrbara hvita fjädrarna, af hvilka en fällt utbildad struts i bästa
tall eger fjorton, i särskilda knippen och förvarar dem i sitt tält till framtida
försäljning. För att förskaffa sig fjädrarna måste köpmannen sjelf förfoga sig till
jägaren och förvärfvar den sökta varan först efter verkligen löjliga omständigheter.
Detta undanhållande af Jagtens byte synes hafva goda skäl för sig, då inan vet att
Afrikas alla furstar och regeringsembetsmän än i dag liksom på de gamla egypternes
tider af sina undersåtar eller de af dem underkufvade folken fordra strutsfjädrar
såsom en gärd åt konungen och icke göra sig något samvete att med våld låta indrifva
denna gärd af sina underordnade tjenstemän. I hvar och en, som frågar araben om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
