Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
546 STRUTSFOGLAR.
hastigt som skickligt framåt med denna, hans enda men icke alldeles betydelselösa
försvarsvapen. Historien, att han skulle stampa med fötterna på marken för att
locka upp daggmaskar till ytan, är lika litet trolig som påståendet, att han vore i
stånd att utdela farliga sparkar och till och med att döda en hund. Medan han söker
sin föda, hvilket alltid sker nattetid, fnyser han ständigt genom näsborrarne, liksom
nosade eller vädrade han, men man stannar dock i tvifvelsmål, om han härvid ledes
af känseln eller lukten; man är snarare böjd för att tro honom taga båda sinnena i
anspråk. Med säkerhet kan antagas, att känselsinnet är mycket utveckladt, emedan
fogeln, äfven då han icke fnyser, alltid berör hvarje föremål med spetsen af näbben
och gör detta lika väl då han äter som då han undersöker marken. Då ban är
inspärrad i en bur eller i ett rum, förnimmer man hela natten huru han sakta berör
väggarna, men deremot hör man endast det fnysande lätet, då han söker efter byte
eller äter. Buller har likväl standom iakttagit, att fångna kivier undersökte
marken omedelbart invid en af dem förlorad mask utan att kunna återfinna den, och
likaså har han lagt märke till, att de äfven äro i stånd att upptaga en mask eller
ett köttstycke från bottnen af ett med vatten fyldt kärl, men aldrig förr än de
berört föremålet med näbbspetsen. Derför synes det vår sagesman sannolikt, att en
mycket fin känsel understöder ett högt utveckladt luktsinne. Det är i hög grad
roande att iakttaga en kivi i det fria under hans jagt efter maskar, hans hufvudföda.
Fogeln rör sig härvid mycket litet, men stöter sin långa näbb oupphörligt i den
mjuka jorden och sänker den merendels ända till roten samt drager antingen genast
upp en i spetsen fastklämd mask eller ock drager han till baka näbben medelst
långsam rörelse af hufvudet utan att dervid ändra kroppens ställning. Aldrig
upprycker han med ett hastigt tag den fångade masken ur hans gömsle, utan använder
i stället all möjlig försigtighet for att icke afslita honom. Har han slutligen lagt
honom på marken, så kastar han honom in i sitt svalg medelst en plötslig
ryckning och slukar honom. Utom maskar förtär han äfven åtskilliga insekter och ett
och annat bär samt sväljer dessutom små stenar. - Om snäppstrutsens fortplantning
hafva länge de sällsammaste berättelser varit i omlopp, och först genom iakttagelser
på fångna exemplar hafva vi erhållit någon upplysning härom. Allt sedan 1852 har
i Londons zoologiska trädgård alltid funnits en eller annan af dessa sällsamma
foglar. Deras bur är ett mörkt rum, i hvars hörn man stält några halmkärfvar, mellan
w-»
hvilka snäppstrutsen under dagens lopp döljer sig. Framdrages han af sin väktare
ur sitt gömsle, skyndar han så fort som möjligt åter dit och kryper hastigt undan i
halmen. Efter solnedgången blir han liflig, springer fram och åter, genomsöker alla
vinklar och vrår och sticker med sin långa näbb på samma sätt som snäpporna i
den lösa jorden. Man föder honom med finskuret hammelkött och maskar. Af det
förra förtär han dagligen tvåhundrafemtio gram; de senare äro verkliga läckerbitar
för honom. Den första honan, som anlände till London, lade oupphörligt ägg, det
ena ungefär tre månader efter det andra, försökte flera gånger att rufva dem och
kunde endast med svårighet aflägsnas från dem. Ar 1865 erhöll honan en hanne
till sällskap, och år 1867 visade båda afsigt att para sig. Härom varskoddes mau
genom hannens högljudda lockrop, som af honan besvarades med ett kortare och
svagare läte. Under dagen förhöllo båda sig stilla, men. om natten blefvo de tidtals
mycket högljudda. Den 2 januari lade honan det första ägget och förblef under en
dag eller något längre sittande på det samma. Då hon lemnat nästet, intog hannen
hennes plats och rufvade derefter oafbrutet. Den 7 februari lade honan åter ett ägg
och lemnade boet, så snart detta skett. Båda foglarne intogo nu sina boplatser i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
